Varje kretslopp är ett led i en kedja
248. Vi har dessa fyra årstider i alla kretslopp, men då det finns en begränsning för vår förnimmelse, blir det också en gräns för hur stora kretslopp vi kan se. Vi kan inte se längre än vår kropp tillåter. Det största kretslopp vi kan se är ett jordeliv. I slutet av ett jordeliv är kroppen utsliten, och vi kan inte se fler jordeliv med denna kropp. Förbindelsen med den psykiska världen är ännu inte särskilt fullkomlig. Denna förbindelse är avstängd, så människorna kan inte veta något särskilt om det psykiska bakom de fysiska realiteterna, när de är framme i det vakna dagsmedvetandet. Därigenom har den villfarelsen uppstått att man dör. Men det finns över huvud taget ingenting som dör.
      Ingenting kan dö. Det är helt uteslutet. Materien, kroppen, formerna kan dö, men de har ju aldrig varit levande. Bara jaget och övermedvetandet är levande. Kropparna består av levande väsen som inte dör, de passerar ju vidare i sina kretslopp. Men den form, volym osv. som kroppen hade, försvinner och går över i en ny form. Men den har aldrig varit levande, alltså dör den inte. Det som är levande måste evigt vara levande, och det som är dött måste evigt vara dött.
      Det finns inget dött som blir levande, och det finns inget levande som dör. Det visar naturen mycket tydligt. Därför måste vi förstå, att det kretslopp som bildar vårt jordeliv, måste vara analogt med de övriga kretsloppen. Ett kretslopp är alltid ett led i en kedja av liknande kretslopp. Dygnet är ett led i en kedja av dygn, året är ett led i en kedja av år – sådana är alla kretslopp. När vi då kommer till ett kretslopp som vi inte kan överblicka, har vi ju inte någon grund för att tro att det inte skulle fortsätta, när hela det övriga universum som står oss till buds, visar att varje kretslopp är ett led i en kedja av liknande kretslopp. Det är det fundament som vi är förpliktade att acceptera, om vi vill vara logiska. Om vi säger något annat: "Ja, det vet man inte, det skulle ju kunna vara något annat", så har man ju ingen grund för det. Ska man hålla sig till något som ska bilda en livsbasis, måste det vara på grundval av det som hela universum visar. Den normalt intellektuella människan är tvungen att erkänna detta.