Utvecklingsstegen
249. Vårt nuvarande jordeliv kan således bara vara ett led i en kedja av jordeliv. Det stämmer också med den utvecklingsstege vi kan se. Det finns väsen under oss, och det finns i sin tur väsen under dessa väsen. Vi ser hur det fortsätter ned i djurriket, och hur de högst utvecklade djuren har kommit från lägre utvecklade djur, och de lägre utvecklade djuren har kommit från de högre utvecklade växterna, och högre utvecklade växter har kommit från lägre utvecklade växter, och lägre utvecklade växter har kommit från mineralmaterien. Allt detta befordras, leds och styrs genom det icke tids- och rumsdimensionella liv som finns bakom.
      Det syns så tydligt för dem som tränar upp sig till det. Därigenom ser de att vi står mitt i vår tillvaro, mitt i en kedja av liv. Efter vår födelse, genom vår barndom, ungdom osv., har vi upplevt många ting, gjort erfarenheter och fått ett vetande som vi inte hade tidigare. Vi är mer utvecklade än då vi föddes. När vi når graven, har vi fått en hel del vetande som vi inte hade då vi föddes. Därför ser vi att denna utvecklingsstege fortsätter.
      Men vad ska man ha detta vetande till? Vad ska man ha denna begåvning till? Varför skulle man träna upp sig i fysisk begåvning, fysisk genialitet, om man aldrig någonsin skulle komma tillbaka till den fysiska världen? I den andliga världen har man ingen användning för fysisk genialitet. Det är en strålvärld, en tankevärld, där man inte mödosamt ska övervinna den tunga materien. Materien lystrar till tanken.
      Det hela vittnar om att vi befinner oss i en förvandlingsprocess, och det stämmer också med Bibeln, som säger att Gud skapade Adam av jord. Jorden är uttryck för materien. Adam är kroppen. Kroppen skapas, men bakom finns det levande väsendet. Där är det eviga livet.