Naturens förvandling av människan
254. Vi har nu blivit förtroliga med att människan är ett väsen som står på en utvecklingsstege, och hon växer från ett primitivt till ett mer fullkomligt tillstånd. Naturen omskapar ingenting plötsligt, så att det blir helt förvandlat. Det sker genom mycket mikroskopiska steg som är helt osynliga. Förvandlingsprocesserna är mindre än atomen, och därför kan man inte se förvandlingen. Men när nu naturens förvandling sker under lång tid, kan man börja se att tingen efter hand förändras. När människan nu befinner sig i en sådan förvandling, innebär det alltså att hon måste ha något av det tillstånd som hon har vuxit ifrån, och hon måste ha något av det nya tillstånd som hon träder in i. Så måste det vara, annars skulle det inte stämma. Men det är ju det det gör. Vi har allesammans lärt om det onda och det goda. Vi har alla förmåga att kunna ångra en handling vi har begått. Efteråt kan vi förnimma att det inte var rätt, att det inte var bra att göra det, att det inte var bra att uppleva verkningarna. Vi har varit orsak till verkningar som vi inte kände till, men de kom efteråt och talade om det för oss.
      Människan har alltså två naturer i sig. Hon har ett döende tillstånd i sig som livet ska förändra, som livet ska avlägsna, och så har hon i sig det begynnande nya tillståndet som livet ska bygga in i väsendet. Kan väsendet nå fram till att förstå det, kan det självt stödja den nya tillvaro som naturen ska föra det in i. Det kan självt vara med om att knuffa ut det tillstånd som naturen ska ha ut ur människan. Det är då en väldigt stor fördel att veta detta, i stället för att gå runt och vara ovetande och handla och trampa i blindo. Det finns ett ord som säger att dåren vandrar tryggt där änglar inte törs träda. Det är ju det man måste räkna med att människorna gör.
      Man måste också komma ihåg att den nya mentaliteten är mycket annorlunda än den vi kommer ifrån. Det måste finnas en motsats, annars betyder det ju ingenting. Varför i all världen skulle vi in i en annan tillvaro, om vi inte kunde göra oss av med de bärande djuriska principerna? Den tillvaro vi kommer ifrån är ju djurisk. Vi känner den väl, och den är komprometterande för människan. En människa som dräper och mördar djuren och äter deras kroppar är mycket besläktad med djuren.
      Det är detta tillstånd som naturen vill ha bort. Men när människorna nu med våld och makt håller det kvar, blir det svårare för naturen. Det blir svårare för Gud att modellera om människan.
      Det som börjar bli inbyggt i människan är detta, att hon börjar få svårt att nännas göra ont. Hon tycker att det onda är något obehagligt. Hon börjar bli mindre hetsig, hon börjar finna sig i allting. En sådan människa blir betraktad av andra som en särling, som en människa som är lite tokig. Men det gör inget. Det betyder ingenting vad dåren säger. Det spelar ingen roll vad den människa säger som ingenting vet om tingen. Därför är det viktigt att nå fram till att förstå det handlingssätt som är det gällande.