Verkningarna av de djuriska anlagen i den moderna människan
284. De djuriska anlagen i människorna är inte mindre farliga än de djuriska anlagen i tigern och lejonet, ja, de är ibland mycket farligare. Därför är det ju rimligt att man skyddar sig mot dessa anlag. Men i detta skydd får det inte förekomma mord, dråp, vrede, hat och hetsighet. Det måste finnas förståelse för att de inte kan vara annorlunda.
      Det nyttar ingenting till att vi blir rasande på en tiger för att den tar ett av våra lamm eller får, för det är dess naturliga tillvaro. Det är detsamma som att bli rasande på solen eller på regnvädret eller på kylan därför att det inte passar ens tillstånd. Så dåraktig ska man då inte fortsätta att vara. Inte desto mindre är människorna så dåraktiga på de områden där det finns djurisk mentalitet i medvetandet, för då kommer de in i detta vredestillstånd när något händer. Att komma in i detta vredestillstånd, är just ett slags räddning för djuret, eftersom det inte kan tänka logiskt. Det handlar enbart om att slå ner genast. Det är fara å färde, och då måste det försvara sig.
      Men detta har människan efter hand blivit alltför utvecklad för, och därför kan hon ju också ångra sig. Hon har ju denna mycket fina, ömtåliga del i medvetandet som är det mänskliga. Hon kan inte vara lycklig i det djuriska. Hon tål inte att vara arg. Människorna är så långt framme, att det inte finns någon som är lycklig i det djuriska. När det djuriska riktigt tar tag i dem – och de har många av detta slags manifestationer – blir de också deprimerade och olyckliga och har dåligt samvete, komplex, mindervärdeskomplex osv. På så vis uppträder en mängd tillstånd hos den moderna människan, eftersom hon bara kan vara lycklig i den mänskliga sidan av sin natur.
      Den mänskliga sidan är detta att glädjas över konst och litteratur, glädjas över naturen, glädjas över alla de många ting som djuret inte har förstånd till. Det är kanske också glädje över ett lyckligt äktenskap. Det finns en mängd glädjeämnen som det mänskliga medvetandet är inställt på. Att bo i vackra hus, att ha en angenäm livsgärning, är också glädje. Men den glädjen kan inte existera sida vid sida med hat och bitterhet och vrede mot arbetskamrater, vrede mot de överordnade eller vrede mot underordnade osv. Det gnager och plågar och förstör, och det är alltså det som i människans medvetande blir till förruttnelse, och som man då kan akta sig för.