Mångfaldigandet av överträdelsen av det femte budet
285. Vad är det man ska lära sig förstå? Man ska förstå att man aldrig i någon som helst situation rättmätigt kan vara arg på andra människor. Även om de är aldrig så förskräckliga för vår syn, berättigar det inte någon enda att vara arg och bitter. Det är man ju självklart av naturen när man inte kan behärska sig, men då måste man också förstå att samma sak ju gäller det andra väsendet. Det måste också utlösa sin djuriska natur där det inte kan behärska den. Två människor som är arga och bittra på varandra, är alltså väsen som vänder sin djuriska sida mot varandra, och där finns inte något logiskt tänkande. Där finns inte något som har med rätt att göra, utan där rör det sig om att tvinga den andra. Man vill ha rätt, de vill båda två ha rätt, och ingen av dem vill medge att de själva har någon skuld.
      Allt detta sker inte bara i den enskilda människans mentalitet, för hela mänskligheten består ju av sådana väsen med de två naturerna i sig. Därför måste den mänskliga kulturen och det mänskliga samlivet bli en manifestation av samma tillstånd, av samma djuriska tillstånd, i vilket man inte tänker logiskt, i vilket man dräper och mördar och slår ner för att man vill vara den starkaste. Och så finns den andra naturen, där konst och vetenskap och en mängd andra sköna, mänskliga företeelser blomstrar.
      Men vi har ju sett att där den djuriska naturen tilltar, skapar man våldsamma ödeläggelsemedel, väldiga vätebomber. Man söker förgöra, men vad är det man förgör? Man förgör allt som finns i den mänskliga sidan av kulturen. Är det då inte lätt att se, att det inte finns logik i något av allt detta? Det är helt instinktmässiga eller djuriska företeelser hos väsen som inte har förstånd på dessa fält. I annat fall skulle det aldrig någonsin kunna bli världskrig, och alla dessa fruktansvärda överträdelser, detta mångfaldigande av överträdelsen av det femte budet: "Du skall inte dräpa", skulle inte uppstå.
      Att det heter "Du skall inte dräpa", är därför att det inte är en livsbetingelse för människan att dräpa. När hon gör det, är det därför att hon befinner sig i fält där människan ännu är djuriskt medveten, där hon inte har blivit människomedveten. Där hon är människomedveten, vill hon ha en logisk förklaring. Där handlar människan efter logik, där är hon sansad, hon har tid att tänka logiskt. Men det har hon inte när det är djuriska företeelser som uppstår. Då går det hela i blixttempo, för det gäller att bli den första. Vi ser det hos den enskilda människan och man och man emellan, och vi ser det folk och stater emellan. Det är lätt att se att det bara är dessa ting som gör sig gällande.