Sett från mikrokosmos ser vi ingen rörelse i mellankosmos, och sett från mellankosmos ser vi ingen rörelse i makrokosmos
351. När vi kommer ned i mikrovärlden, sker det egendomliga, att allt här i mellankosmos står stilla. Här i världen ser vi att allting rör sig, människor går, djur går, människor talar, maskiner, tåg, flygmaskiner, allting rör sig. Molnen driver fram över världen, det är storm och blåst, kyla och snö osv., allting är i väldig rörelse. Men när vi kommer ned och ser det från mikrovärlden, har vi kommit ned i ett tillstånd, där det som är sekunder här för oss, kanske är tiotusen år där nere. Därför kan vi inte från mikrokosmos se rörelser i mellankosmos – avstånden är så gigantiska för oss där nere, så även om jag rör en arm på ett ögonblick, har det kanske gått tiotusen år där nere. Tänker man sig ett enskilt jordeliv för dessa väsen, är det ju så lite de upplever. Det ska många, många sådana jordeliv till för att kunna se, att det över huvud taget finns en rörelse i mellankosmos.
      Det är precis samma sak ute i världsrymden, där ser vi stjärntöcken som virvlar runt. Det vill säga, det gör de inte för oss, de står helt stilla och har stått så i hela mänsklighetens historia. Det går över huvud taget inte att se att ett sådant väldigt stort system virvlar runt, men vi kan på dess rörelse och form se att det befinner sig i en väldig fart.
      Men varför kan vi inte se att det äger rum? Därför att vi har ett så kort liv. Sekunderna för det väsen eller för rörelsen i den värld, där det äger rum, är kanske tiotusen eller hundratusen år för oss. Redan inom loppet av tusen år ska vi ha många liv för att över huvud taget kunna se att det har rört sig en liten bit. Alltså står det stilla för oss. Varför står det stilla? Därför att det inte är den primära världen för vår upplevelse, men det är här i vår primära värld vi kan utveckla oss till att kunna resa i detta makrokosmiska område.