Vår ande kan resa i världsrymden
352. För att se rörelserna i makrokosmos krävs det alltså utveckling. Att vi kan se rörelser här i denna värld, är för att vi har utvecklats till att leva här i detta mellankosmos. Men här utvecklas vi efter hand till att kunna börja vandra ned i mikrokosmos och vandra upp i makrokosmos. Det kan vi dock inte göra med händer eller med maskiner, det kan vi enbart göra med vår ande. Vår ande kan resa i världsrymden, eftersom världsrymden är ande. I fysisk materia måste man resa med en fysisk kropp. Ni ser, det är på så vis som framtidens människor utvecklar sig till att leva andligt. De blir så tränade i att leva andligt, att de inte längre behöver vara i den fysiska världen, och då ska de inte inkarnera längre. Det kommer jag till senare, men det är viktigt att förstå att detta tankeexperiment inte är taget ur luften. Det stämmer fullständigt med atomteorin.
      Alla vetenskapligt inställda människor vet ju i dag att det hela är uppbyggt av atomer, och de vet också mycket väl att atomerna har sina små planeter, att det är tomrum emellan, det vill säga enbart fysiskt tomrum. Det fysiska tomrummet mellan partiklarna är nämligen fyllt med strålformig materia. De börjar också upptäcka kosmiska strålar, och nu spekulerar de över vad det kan vara. Det är ingenting annat än de andliga världarnas materia, de andliga världarnas våglängder. Det är från denna materia som solen blir uppladdad och som materien ombildas från det strålformiga tillståndet till det fysiska tillståndet, där den sedan går igenom sina tre stadier, det gasformiga, det flytande och det fasta stadiet.
      I makrokosmos kan vi se olika figurer i stjärnform, i vintergatsform. Här i mellankosmos ser vi våra egna vintergator i fast form. I mikrokosmos kan vi iaktta mycket av det vi kallar sjukdomar, som är besvärligheter i kroppen, till exempel trötthet, smärtor, lidanden, cancersvulster osv. Allt detta kan vi se när vi blir väl tränade, och när det blir något vardagligt för oss. Då kommer vi att upptäcka den ena stora, nya terrängen efter den andra. Utan att ha mikroskop, utan att ha flygande tefat och utan att ha något som helst annat än sin tanke, kommer framtidens människor att vandra hemvant i mikrovärlden.
      Vetenskapen börjar utveckla sig och träna upp sig till att i tanken vandra i mikrokosmos och makrokosmos. Men vetenskapsmännen kan inte komma längre, för de har inte de vingar som krävs. Det räcker inte att kunna tänka, och de måste fortfarande hålla sig till den fysiska världen. De vågar inte släppa den fysiska världen, och då kan de ju inte komma längre. De kan inte släppa den fysiska världen, för den måste vara där.
      Den andliga världen är något helt annat; där handlar det om den humana utvecklingen, där ska man ju komma på våglängd med kärleken, för i världsalltets tomrum är det primära kärlek. Det är bara inne på det fysiska området man har alla de grader som avviker från kärleken, det vill säga alla dessa olika utvecklingsstadier. De är också kärleksfulla, eftersom det bakom finns en kärleksfull plan, en kärleksfull avsikt, och de utlöser sig alla i sina slutfacit till att vara till glädje och välsignelse för levande väsen.