I mikrovärlden ska atomer, solar och vintergator ligga i bestämda förhållanden till varandra
354. Det vi märker som smärta och sjukdom, uppstår nere i vår mikrovärld mellan dessa solar och vintergator. Det är uppbyggt för att vara på bestämda avstånd, vara i bestämda figurer och banor. När jag till exempel är bestämd till att ha två armar och två händer, är det inte riktigt om jag har fyra. Det är heller inte riktigt om det växer ut något helt annat på mig, svulster, vårtor osv. Det är ju helt nya system som inte ska vara där, men som klamrar sig fast vid organismen. Främmande områden i världsrymden eller i atomvärlden kan knyta sig till system eller organismer, där de inte hör hemma. Det kan de alltså där nere. Vi kan också se sådant som frambringar förstörelse – det syns som sår på ytan. I mikrovärlden är det en världsbrand som äger rum i en explosion. Atomerna fattar eld. Det är just precis så som vi ute i världsrymden kan se att två vintergatssystem kommer för nära varandra, och hur det uppstår en väldig katastrof. Vetenskapen har redan börjat kunna lyssna sig till oväsen utifrån världsrymden. Man kommer att upptäcka mycket mer. Det försiggår väldiga tillstånd av ödeläggelse i världsrymden.
      Vi vet också att klot som kommer för nära varandra förstör varandra, därför att deras livsbetingelse är att de ska vara i ett mycket bestämt förhållande till varandra. Det är ungefär detsamma här i mellankosmos. Vi ska också vara i ett bestämt tankeförhållande till varandra, för annars blir det inte lyckligt att leva. Om vi är rasande ovänner, är det inte bra. Vi ska helst vara i någorlunda balans. Om man är alltför glödande förälskad, är det egentligen inte heller så bra, för det slutar alltid med en eller annan förskräckelse. Men när vi har en bättre, normal logisk jämvikt, är det ju behagligt. En lycka som har skapats på ett sådant sätt att den fortsatt kan bestå – det är ju mycket behagligt.
      Det är meningen att man ska ha upplevelsen att känna att livet är behagligt. Men det som ligger till grund för detta, är att materien ska befinna sig i de förhållanden som gör att livsförnimmelsen kan bli lycklig. Där atomerna och materien inte befinner sig i de bundna formerna, kan det i väsendet inte uppstå den livsförnimmelse som är den normala, som väsendet är avsett att ha. På symbolerna har vi i mikrovärlden sett dessa vintergatssystem som bildar vårt lungsystem, vårt hjärtsystem, vår muskulatur, skelett osv. När vi nu färdas i denna mikrovärld, i detta mikrovärldsallt, kan vi se att det här och där förekommer stora katastrofer. I synnerhet när vi ser på människorna och på vissa djur, kan vi i mikrovärlden i väsendenas matsmältningsorgan komma till ett område, där det är våldsamma bränder och våldsamma vintergatsexplosioner.