Skillnaden mellan djur och människa
355. Matsmältningsorganen ska dräpa det liv som kommer in med födan. Vi borde lära oss att se vad det betyder att äta animalisk respektive vegetarisk föda. Det kan vi i hög grad göra genom att iaktta mikrovärlden. Det är ju här nere vi ser analysen i sin allra innersta form. Vi ser analysen helt blottlagd, där kraften ombildas från andlig form till materiell form.
      Vad gäller matsmältning och att äta mat, är det ju riktigt, att på ett visst stadium är väsendena högst ofullkomliga. Vi ser att allt liv här på klotet är något som är under skapelse. Det har varit mer primitivt än det är i dag, i dag är det mer utvecklat, och i framtiden kommer det att vara ännu mer utvecklat. Vi ser att det finns människor som befinner sig långt fram i utvecklingen, andra befinner sig längre tillbaka, och så kommer vi ända ned till djuren, som också är längre tillbaka i mentaliteten. Ju längre bort ett väsen är från att vara färdigt, desto mindre kan det leva upp till det fullkomliga, desto mer måste det leva i primitivitet. Här i världen är den första livsbetingelsen för animaliska väsen att de är tvungna att äta varandras organismer. Det är en livsbetingelse att de måste dräpa för att leva. Deras struktur och deras instinktiva medvetande är så robust, att allt är baserat på detta att dräpa. Det är inte just vrede, det är inte ondska eller hat, det är självbevarelsedrift. I djuren finns krafter som behärskar dem på ett sådant sätt att de kan överleva. Det är det enda sättet de kan få liv på. Därför är dessa väsens matsmältningsorgan ännu fullständigt baserade på denna grova kost, att alla ska äta andra väsens organismer.
      Dessa väsen blev mer utvecklade, och de har blivit till människor, som har blivit mycket, mycket förfinade. Genom sin tankefunktion har de kommit in i hela denna nya värld. Djuren har ju inte någon särskild tankefunktion, de lever genom instinkt, och de tänker inte över vad detta kan vara och vad det där är. De luktar sig till det. De tänker bara att kanske är det något som kan ätas? Tillsammans med parningsdriften ligger hela deras fält där. För djuren är det som dagliga, välbekanta tendenser. De vållar ingen spekulation. Människorna däremot har en väldig rutin på parningstillståndet och på att skaffa sig föda. Det fick de rutin på då de var djur. Men nu har ett helt annat medvetande tillkommit som de inte hade tidigare, och som bidrar till att de nu inte helt är djur, de är människor. Utvecklingen sker dock inte i språng. Det finns inget väsen som har gått direkt från att vara djur till att plötsligt vara en färdig människa.