Storkursen
Det är inte en livsbetingelse för människan att dräpa
357. Människorna har blivit så utvecklade, att de på några områden nästan har nått fullkomlighet.
Men det finns andra områden som ännu stagnerar.
Det är områden dit deras tanke ännu inte har förts, och där de skapar primitiv livskraft i mikrovärlden.
Det är där som de, inte av ondska, utan i god tro, äter kött.
De slaktar djur, de skjuter djur, de fiskar, och det finns dessutom nöjesfiske och nöjesjakt.
Detta är inte alls någon livsbetingelse.
Ja, tänk på det, det är inte en livsbetingelse att dräpa.
Varför ska man dräpa det som är under utveckling, dräpa de vackra, unga kroppar som hade kunnat leva och njuta av livet i flera år, bara för att det är roligt?
Enbart som tidsfördriv går man ut och skjuter.
Men det kan man inte förebrå dessa människor, och det är heller inte för att jag vill hetsa upp folk mot nöjesjägare och fiskare.
Utan det är ju för att vi ska se vad det är som sker.
Om de visste vad det är som försiggår, skulle många människor låta bli.
Så långt har de kommit.
Men de vet ännu inte att det betyder något.
När folk säger att detta med djuren inte betyder något, är de inne i en massuggestion.
Men denna inställning till att dräpa, till att gå på jakt och fiska, betyder alltså något.
I dag är det många människors levebröd att fiska, och jag är inte så naiv att tro att jag kan få alla människor att låta bli att fiska.
Hur skulle de då kunna leva?
Jag är heller inte så naiv att tro att jag kan få folk att sluta äta kött.
Det får jag dem inte att sluta med.
Men det är heller inte meningen.
Det är min avsikt att skapa en vetenskap, så att den ena efter den andra börjar förnimma att det inte är bra att dräpa djur.
Det finns en mängd människor i dag som genast skulle bli vegetarianer, om de själva skulle slakta djuren.
Det är dessa människor som är mottagliga, som gärna vill veta vad som är riktigt.
Därför är det livets mening att jag har kommit, och att flera andra som arbetar i dessa riktningar har kommit, för att denna andliga vetenskap ska kunna komma in i världen.
Människorna kan lära sig att vandra i sitt eget inre.
Det är meningen.
Därigenom kan de lära sig att vandra ute i världsalltet, och det är det vi upplever början till här.