Den fasta punkten och det föränderliga
395. Det vi kallar fasta punkter, är ju inte fasta punkter. Jag står visserligen här på en fast punkt, men allting är under rörelse. Om en miljon år är det ingenting av det som ser likadant ut som det gör nu. Då har det hela förändrats, det är inte fast. Men mitt jag är detsamma. Era jag är detsamma – det enda som är förändrat är medvetandet och intressesfären. Organismen är ju avsedd att åstadkomma något helt annat, den måste rätta sig efter intressesfären. Organismen formas efter de intressen, den längtan och de önskningar vi har.
      Vi förstår nu att detta jag bakom oss bara är åtskilt från andra jag genom den organism jag är i, och genom mitt övermedvetande. Övermedvetandet bildar ett slags gräns. I mitt övermedvetande är mitt jag, och detta övermedvetande bildar liksom denna gräns, genom vilken jag blir åtskild från de andra. Övermedvetandet skapar i sin tur undermedvetandet. När vi är vakna, hör vår fysiska kropp till dagsmedvetandet. När vi sover, hör den fysiska kroppen till vårt undermedvetande, för då är vi medvetna i den andliga världen.
      Men vi är alltså alla knutna till denna fasta punkt som arbetar genom dessa olika övermedvetanden, och därmed ned genom de undermedvetna kropparna och in i den fysiska kroppen, som sedan i sin tur kommer att bilda den fysiska världen. Det är alltså Gudomens funktioner. När vi nu förstår att Guds jag är samma jag som i alla de olika väsen vi möter, förstår vi ju att det är samma element bakom dem alla. Eftersom det är jaget som dirigerar dessa kroppar, är det hela Guds manifestationer. Vi säger kanske att det är Hansen och Jensen osv., men det är ju bara redskapet som har det namnet. Bakom existerar det eviga väsendet. Det kan inte evigt heta Jensen, det kan inte evigt vara i denna organism, men det framträder evigt som en individualitet, med ett jag som är oskiljaktigt från Gudomens jag.