Gud är närvarande överallt
396. Man måste förstå att Gud är närvarande överallt, och därigenom blir Gud "allestädes närvarande". När man förnimmer det, får man ju en helt annan vördnad för allt man möter. Man får respekt för livet i vilket väsen det än framträder, om det är i en människa, i en mask eller bara i en blomma, det har ingen betydelse. Man får en väldig respekt för livet, eftersom det jag som dirigerar blomman och får fram dess färger, får fram frukterna, är Guds jag. Växtens jag är avskilt, det måste uppenbara sig som en särskild individualitet, men det är Guds jag som det är knutet till.
      På samma sätt är det med en människa; om det nu är en rövare, en bandit, som man kallar det, eller det är ett helgon, så finns Guds jag bakom. Att vi har en viss antipati mot rövare och banditer, är ju grundat på en villfarelse. Om vi får den rätta förståelsen för rövare och banditer, vet vi ju att det är underutvecklade väsen. De är tvungna att manifestera sig med de utslag som är symtomet på det steg de tillhör. Att man sedan måste värja sig emot dem som mot de vilda djuren, är en annan sida av saken. Det är det som människorna kommer att kunna göra på ett mycket mer rättfärdigt och fullkomligt sätt än de gör i dag. Det är något som hör framtiden till.
      Överallt är det Gud som manifesterar sig. Hur skulle Gud kunna visa människan en bandit eller en förbrytare, om förbrytare inte fanns? Hur skulle Gud kunna visa ett bestämt slags manifestationer, om Gud inte hade redskap för att visa det? Hur skulle Gud tala med en myra, om det inte fanns andra myror som den kunde förstå? Hur skulle Gud tala till en människa, om det inte fanns andra människor som Gud kunde tala genom? Hur skulle Gud tala till er och berätta för er om dessa kosmiska ting annat än genom en människa som jag?
      Vi ska lära oss förstå att de många, många, olikartade manifestationerna i världen är uttryck för att det är Gud som arbetar, att det är Gud som talar. I verkligheten finns bara Fader, son och medvetande. I Bibeln står det inte om sönerna och Fadern. Det står om Fadern, Sonen och den heliga anden. Fadern är jaget och sonen är det enskilda levande väsendet. Det är ju meningen att denne son, denna individualitet, ska bli ett med Fadern, och att det ska ses som en Fader. Alla dessa olika andra väsen i tillvaron är Guds manifestationer. Det finns som väl är människor som man själv, det finns djur och det finns växter, men det är inte den slutliga lösningen, det är inte slutfacit. Det verkliga, fasta facit kan ju bara vara där det vilar på den fasta punkten. Till dess att vi når dit, arbetar, vibrerar och förändrar det sig. Man ska till den fasta punkten, där det är total stillhet – där är jaget, och det är Guds jag.