Kristus och korsfästelsens nödvändighet
398. Kristus visade på korset att han såg Gud i dessa rövare. Han visste att det var något av Fadern. Han hade ju i förväg bett Fadern att få veta, om han skulle låta sig korsfästas eller inte, och det fick han en känsla av: ja, det kan inte undgås, för det ska demonstreras för världen att en människa i kött och blod kan vara så kärleksfull, att hon kan förlåta sina värsta bödlar.
      Det var nödvändigt, för på den tiden trodde man att Gud var en djävulsk Gud som man skulle frukta. Man trodde att Gud var ett väsen som hatade, som sände människor till helvetet. Man kom också att tro att Guds oskyldige son skulle korsfästas för att de andra skulle kunna gå fria. Man hade en märklig tro, en märklig föreställning om Gudomen, som straffade och hämnades, som kunde lova människorna ett evigt helvete. Ja, Gud kunde dessutom låta dem födas med synd, så att de var skyldiga till detta helvete så snart de var födda.
      Det var verkligen nödvändigt att en mentalitet som kunde motarbeta denna dåraktiga villfarelse visades i kött och blod, och därför måste världsfrälsaren korsfästas; men det var ju också ett kolossalt offer. Men det demonstrerades att ett offer aldrig är större än att man genom bönens makt kan få den hjälp som behövs för att kunna bära det. Det var det vi såg ske vid korsfästelsen, och därigenom kom en ny världskultur in i mänsklighetens öde, en världskultur som nu ska börja växa.
      I tvåtusen år har kristendomen genomsyrat en hel del människor så att de har fått en viss förståelse för att kristendom inte kan vara den kyrkliga kristendomen. Kristendomen måste vara Jesu bergspredikan, den måste vara det handlingssätt som visades på korset. Den måste vara detta att veta, att när andra uppträder brutalt, hänsynslöst, är onda, är det därför att de är underutvecklade. De är lika naturliga på sina steg där nere som andra är naturliga på sina steg. Det är denna inställning som måste till, för då blir man inte bitter eller arg, då får man snarare medlidande. Det blir då solklart att de äldre ju måste hjälpa de yngre. Är det inte så som föräldrarna måste hjälpa barnen? Det är den principen som ska frälsa världen.