Ingen kan undvara Gud
399. Människorna kan inte klara sig genom egen hjälp, men tack vare den princip som ska rädda världen kan de få veta att världsalltet ser så och så ut, att grundenergierna verkar på det sättet, och det och det verkar på det och det sättet. Med hjälp av detta blir de inspirerade att ta tag i det, men de kommer att upptäcka att de inte kan undvara bönen. Bönen ska vara dem till hjälp.
      För min egen del kan jag säga, att även om jag är rutinerad i att tala om dessa ting, går jag aldrig någonsin upp i en talarstol utan att jag ber till Gud om att jag nu ska komma att säga de riktiga tingen, att jag inte ska säga något som kan missförstås. Jag företar mig inte en enda handling, jag går inte en promenad på gatan, utan att jag har förbindelse med Gud. Därför vet jag att ingen kan undvara Gud. När de tror det, motsvarar det ordet "Dåren vandrar tryggt där änglar inte vågar träda". Det betyder att den okunnige vandrar där han inte anar att det finns en fara.
      När jag nu talar så mycket om bönen, är det för att den är så kolossalt nödvändig. Människorna har i faddergåva fått en så gudomlig kraft, att den kan lyfta dem ur allt. Den kan lyfta dem ur de svåraste depressioner, när de väl har upptäckt denna underbara kraft, upptäckt denna förbindelse och upptäckt att deras jag är ett med alla andra jag. Då känner de samma kärlek till dem som de tidigare inte kunde tåla. De känner kärlek till allt som tidigare irriterade och plågade dem.
      Det är till detta de ska ha denna gudomliga kraft, för om de inte får den, är de inte knutna till den fasta punkten, och då sveps de med av händelserna. När händelserna sedan tar dem med ut i svängningarna, måste de likafullt ropa på hjälp. Men håller man sig till den fasta punkten och hela tiden är förbunden med den fasta punkten, kan man ta det som ska komma. Då är det helt oväsentligt om det är en korsfästelse, tortyr eller avrättning. Det är oväsentligt, man kan ta det modigt och med kärlek.