Att leva med Gudomen varje dag
400. Vi ser att människorna behöver den gudomliga kraften, eftersom de i hög grad befinner sig i en korsfästelse. Det är ju inte många människor som kan säga att de aldrig har bekymmer, att de aldrig har något de är rädda för, något de är ledsna över. De har allesammans något som de är ledsna över. Nästan alla människor har något de gärna skulle vilja vore bättre. Därför är det väldigt viktigt att man lever varje dag med Gudomen.
      Detta med bönen betyder inte att man ska vara slav inför Gud, att man ska ner på knä och krypa för detta väsen. Det var ju denna slavföreställning som människorna ännu hyste. De trodde att Gud var en väldig, straffande gudom, och därför skulle man sannerligen ligga på knä. Men så är det ju inte. Gudomen är kärleksfull, och man kan fritt tala till Gud.
      Nu är det ju så, att många av dem jag har talat med var olyckliga, och de flesta av dem kunde inte be till Gud. Men då har jag ju alltid försökt få dem att förstå, att det bör de göra. De kunde inte be, eftersom det för dem var som tomma luften. "Det kan man då inte, Gud är inte ett väsen som sitter någonstans. Det kan ni också förstå." – Nej, det är inte Gud. – Gud är inte blott närvarande i alla synliga väsen, Gud är också närvarande i alla osynliga väsen. Vi är ju omgivna av ännu fler osynliga väsen än vi är omgivna av synliga väsen, och det är därför som vi ska be. Om Gud vore ett väsen som satt långt där ute i världsrymden, måste det ju vara en helt annan radio, telegraf och telefon. Men det behöver det inte vara, för Gud hör med alla dessa psykiska väsen, skyddsänglar, som finns omkring oss. Det är nödvändigt. Hur kan man annars tro att Gud skulle överlåta hela denna värld till icke färdiga, underutvecklade människor, som är i fara var de än går? Tror någon att Gud skulle ha lämnat denna mänsklighet åt sig själv? Alls inte. Det är så många väsen bakom som följer oss överallt där vi går.