Människorna måste inrätta sig efter naturen och livet
401. Men dessa psykiska väsen, skyddsänglarna, kan inte skydda oss mot allting, för då skulle vi aldrig lära oss att bli självständiga. De kan ju inte skydda oss så att det kommer stekta sparvar, som man säger, flygande i munnen på en. Det finns ett visst krav som vi själva ska uppfylla. Vi ska göra vad vi själva kan för att skapa vår lycka. Där vi inte klarar det, kan vi få hjälp. Det nyttar ju ingenting till att man ber till Gud om att ingen ska bryta sig in och stjäla, och samtidigt låter dörren stå öppen för människor som har sådana tendenser. Man ska först och främst låsa sina dörrar. Det är inte syndigt att göra det.
      Det finns människor som tror att Gud gör en mängd mirakel. Det finns människor som tror att jag inte kan bli förkyld. "Kan du bli förkyld?", frågar de. De förstår inte, att när jag blir våt om fötterna eller går ute i dimma såsom andra människor, får jag också bakterier. Jag har också en kropp som motsvarar andra människors kroppar, och då får jag ju detsamma. Orsak och verkan upphör inte för den ena eller den andra. Nej, havet öppnar sig inte så att jag kan gå genom det utan att behöva segla, så är det inte.
      Vi måste verkligen lära oss att göra vad vi ska, och vad som är riktigt. Vi kan inte vänta oss att det hela ska rätta sig efter oss. Detta är nämligen det svåra för människorna att lära sig. De måste inrätta sig efter livet, efter naturen. Men det är det de inte vill. De vill helst att det hela ska forma sig efter det de själva önskar. Bonden vill gärna att det ska vara torrt väder, nu har det regnat tillräckligt, eller också önskar han att nu ska det regna, för det saknas regn, och så blir han illa till mods om det inte sker. Andra har helt andra önskningar med naturen, någon gillar inte att det snöar, och någon vill att det ska snöa.
      Men om man har dessa begär i tämligen framträdande grad, kan man ju aldrig vara lycklig. Man måste ta livet som det kommer. Det måste man ju göra. Men det är ju det människorna inte kan göra. Varför kan de inte göra det? Därför att de inte har bönens kraft. De går med den i sitt inre, men de använder den inte. De tror att de ska använda andra medel, eftersom hjärnan och deras viljeföring har nått fram till ett annat tillstånd, där de arbetar med andra ting. Men de ska inte använda andra medel än dem som står till buds, och där dessa inte är tillräckliga, där kan man be om hjälp.