Det finns en skapare bakom varje skapelse
43. När en ingenjör ska bygga en bro, måste han först tänka ut hur bron ska vara, han måste mäta, räkna, göra upp planer osv. Därifrån kan så de olika medhjälparna, arbetare, hantverkare osv., börja bygga bron efter ingenjörens ritningar. Finns det en brist i logiken i planerna, blir det också en brist i bron.
      Bron är alltså uttryck för en ingenjörs tankar, huset är uttryck för en arkitekts tankar, en kostym är uttryck för en skräddares tankar. Det är inte tankar bara bakom det människorna åstadkommer, det är också tankar bakom naturens skapelser. Men hur kan man nu veta det? Det kan man veta därför att det är samma avsikt bakom naturens skapelser som det är bakom det människorna skapar. När det finns en avsikt, finns det en önskan eller ett begär. Men ett begär är inte något som finns i tomma luften. Det är ett utslag av ett levande väsen, av ett jag. Så börjar vi nå fram till att se liv i det hela, och då är det ju ett språk, som jag säger.
      När boken kan innehålla en saga, och allt i naturen är som en stor bok som också innehåller en saga, innebär det att vi kommer att lära oss förstå att ett hus är något annat än ett hus, ett träd något helt annat än ett träd. Hav, bränningar, moln, klimatförhållanden, är något helt annat än vad vi kallar det. Det finns mycket, mycket större lösningar och vetande där bortom. Det är inte att veta, när man kan se att där står ett träd, ett bokträd eller en gran. Det är inte det slutliga facit. Träden är något helt annat, det är bara bokstäver. På så vis är alla de fysiska manifestationerna bokstäver som man kan lära sig att stava sig igenom och därigenom komma till slutsatser, som man inte kan komma ifrån igen. Det är facit som har blivit till realistiskt vetande, till fakta. Och det gudomliga med alla dessa facit är att de passar ihop, överallt avslöjar de glädje och välsignelse för de levande väsendena. Det är oundvikligt.