På frukten känner vi trädet
46. Den som illasinnat dömer andra, är själv ovetande och naiv. Vederbörande tror faktiskt att plötsligt, hokuspokus, kan ett lejon omvandlas till ett lamm och omvänt. Det skulle inte vara mer dåraktigt än den inställning vederbörande har till andra människor. På så vis är människorna bundna i dåraktiga inställningar, och det är den andliga vetenskapens uppgift att hjälpa dem ut ur dessa föreställningar. Den andliga vetenskapen ska få dem ur föreställningar om straff och vedergällning, hat och hämnd, inte bara till gagn för dem som det går ut över, utan också för deras egen hälsas skull.
      I våra dagar görs det så mycket för att komma underfund med vad som är den riktiga födan. Somliga menar att man ska äta på det ena sättet, andra menar att man ska äta på det andra sättet. Detta kan också börja bli band som binder människorna. Så länge det inte är vetenskapliga fakta, utan bara tro, inbillningar, föreställningar och hypoteser, är man bunden av band som kan leda till olycka, sjukdom och lidande. Får man den tanken att det är sunt att äta det och det, så är det kanske raka motsatsen, och det visar sig att man inte uppnår hälsa, utan sjukdom.
      Man kan ha moraliska föreställningar om hur man ska behandlas i bestämda situationer. I stället för att förlåta, säger man: fattas bara att man ska finna sig i det. Men detta är också ett band som inte är grundat i något förnuft, som inte har sin rot i livets mening. Ett sådant band bringar människorna i olycka. Människorna handlar utifrån de felaktiga föreställningar som binder dem, men de kan ju inte annat. Vi ska bara lära oss förstå, att på dessa frukter ska vi känna trädet. När vi känner trädet, dömer vi inte felaktigt.
      Vi väntar oss inte att skörda bananer på ett äpple- eller plommonträd och omvänt. I det fallet vet vi utmärkt väl att varje träd bär sin frukt. Men varför i all världen ska man gå med på sådana dåraktigheter, när det rör sig om att bedöma människorna? Varför tror vi att alla ska bära bananer eller apelsiner, plommon eller vindruvor. Det är naivt att tro så. De kan inte bära en frukt som de inte har utvecklats till att bära. Vi kan se att inställningen till vår nästa är inne i en ny fas. Den felaktiga inställningen till nästan måste ändras, och det kommer att ske i takt med humanitetens utveckling.