Religion och andlig vetenskap
498. Allt detta hade Kristus förutsett, och han sade, att i den sista tiden skulle det komma många falska profeter. De skulle göra stora tecken och under, de skulle få många anhängare osv. Och det är verkligen många som får flera hundra eller kanske hundratusentals anhängare. Men av frukten känner man trädet. Vad nyttar det till att dessa världsfrälsare nu tror att de var och en ska få hela världen? Vad nyttar det till när de bara har dogmer att förmedla till människorna? Då ligger det ju inom det område som den dogmatiska religionen gavs till. Det nyttar ingenting till att man endast har dogmer att ge människorna och säger: "Du ska leva så, du ska göra så, du ska vara sådan", när de inte kan förklara det. Man säger: "Ja, det står i Bibeln, eller det står där och där, eller jag har sett det." Men det räcker inte. Människorna tänker: "Ja, må så vara med det, men jag vill själv se det." Så förhåller sig merparten.
      Dessa människor har lämnat religionerna, just därför att de inte längre är mottagliga för att tro. De är däremot mottagliga för något som kan sätta i gång deras tankeförmåga, något de med sin intelligens kan börja förnimma, börja konstatera. "Ja, det är riktigt, det stämmer med mina egna erfarenheter." Det är de mogna för. Därför finns det inte längre någon som kan forma en religion som alla människor kan bli anhängare av.
      Det finns en religion som alla människor kan bli anhängare av, men det är den eviga religionen. Det är själva världsalltets struktur. Det är själva den eviga sanningen. När den blir till vetenskap, måste alla böja sig för det. Men så länge den endast kan förklaras med dogmer, som hypoteser, som förmodanden, kommer man i Afrika att ha sina förmodanden, i Amerika sina förmodanden, och i den och den kretsen ha de och de förmodandena, precis som vi ser att det är för tillfället.
      Världen är inte blott uppdelad i de stora religionerna som ser mer eller mindre intolerant på varandra, utan dessa religioner är i sin tur uppdelade i hundratals och åter hundratals små sekter, som också var för sig räknar med att alla människor ska bli anhängare av deras lilla sekt. Det kan de aldrig bli, för mänskligheten står inte stilla. När religionerna förblir på det stadium där de bara kan ge dogmer, föreställningar, förmodanden, och inte kan ge vetenskap, så växer människorna förbi religionerna, för de har inte användning för något som de ska tro på. De hungrar inte efter tro och religion. Det har de levt ut. Nu hungrar de mycket efter att få ett vetande som de med sitt eget förstånd och sin egen humana känsla kan förnimma är sanningen. De kan dokumentera att det är fakta, eftersom det tydligt förklarar deras egna gåtor som de inte tidigare förstod. Och det visar dem tydligt, att sanningarna i det stämmer med vad de största människorna i världen har sagt, och det stämmer med naturens lagar, med de principer naturen uppenbarar.
      Det som ska fram i världen är den andliga vetenskapen, och därför kommer världen inte att kunna bli till en värld så länge människorna är anhängare av dessa dogmreligioner. Dogmreligionerna förenar inte människorna, utan de särskiljer dem. I varje religion tror man att de andra ska nå fram till att bli anhängare: "Hedningarna här och hedningarna där ska allesammans komma till tro på det vi har." Men det kommer de aldrig någonsin att göra. De har var för sig fått sina egna dogmer, eftersom dessa än så länge stämde med deras fält, och det kommer senare att föra dem upp till det stadium där de begär vetenskap.