Den sista epoken före ett suveränt tillstånd
525. Det kan vara många människor i dag som inte kan förstå analyserna, som inte har den tanke- och koncentrationsförmåga som fordras. Det är ju inte lätt att tänka i banor, där vi har att göra med ting som inte är skapade. Det är lätt nog att ha med något att göra, när vi vet att det har en början och ett slut, att det är ungt eller gammalt, nytt, gott, otäckt, vackert osv. Allt detta är mycket lätt. Men när det inte har någon analys utöver denna att det finns till, att det evigt är, är det svårare att förstå. Det är dessa eviga realiteter som nu kommer att bära den framtida världskulturen, den sista epoken för människorna i deras ännu inte suveräna tillstånd.
      Under denna sista epok som människorna nu har börjat leva i, kommer varenda människa att bli suverän. Det innebär alltså att hon kommer att uppleva sig själv och Gud. Hon behöver inte fråga honom eller henne, hon talar direkt med Gud. Hon talar direkt med naturen, med livet. Denna människa förstår att stormen inte bara är en storm, att växter, djur och människor inte bara är växter, djur och människor. Allt hon ser är bokstäver som är tillkännagivanden av något annat. Detta andra är liv, medvetande, tankegång, avsikter och viljeföring från en livsform som ligger utanför det mänskliga.
      Det är denna livsform utanför det jordmänskliga, som ska väckas till liv genom det verk som jag har fått i uppgift att skapa. Den ska väckas till liv på så vis att man inte längre har en död natur omkring sig. Man räknar kanske med att man i nästa stund kan bli ihjälslagen, att man kan bli dödad av blixten eller avlida på annat sätt. Det gäller att nå fram till att förstå, att man är omgiven av en levande, tänkande, arbetande, viljeförande, kärleksmanifesterande och logisk skapelse som uteslutande har en enda uppgift, ett enda syfte, nämligen att ge de levande väsendena en evig tillvaro. Alltså ett evigt upprätthållande och en fortsatt förnyelse av denna förmåga att kunna uppleva livet.