Kontrasterna är en förutsättning för en evig livsupplevelse
526. Vi har genom de kosmiska analyserna sett vad mörkret betyder, och vad ljuset betyder. Vi har sett att det inte finns något djävulskap, att det inte finns någon ondska. Det är riktigt att det här på det materiella planet ser ut som om livet på jorden är alldeles förskräckligt, som om det är en annan världs helvete med dråp, mord, lemlästning, krigstillstånd, fattigdom, nöd, elände, svält osv. För den lokala synen, som inte har en aning om vad den ser, blir det självklart till ett helvete, till något förskräckligt, men för den kosmiska synen ser händelserna helt annorlunda ut.
      Väsendets kropp är som en overall, den är något yttre. Alla dessa lidanden och besvärligheter som de levande väsendena råkar ut för, når inte in till det verkligt levande. Dessa händelser är beräknade att drabba dem i något yttre, i en organism som hela tiden kan förnyas, som hela tiden kan förbättras genom upplevelsen av händelserna. Det verkliga, fundamentala livet, det primära livet, ligger bortom alla dessa lidanden. Man ska nå fram till att förstå, att dessa lidanden är till för att kunna skapa en motsvarande välsignelse.
      Hur i all världen skulle man kunna uppleva något ljus, om det inte fanns mörker? Hur skulle man kunna uppleva något som helst, om allting vore likartat, inte bara i volym, utan likartat i färger, likartat i konsistens, utan en enda nyans? Om allt var likartat, skulle vi inte kunna uppleva något som helst. Vi skulle befinna oss i en evig existens utan något medvetande. Men nu är det motsatta fallet. Vi lever i en evig tillvaro och har en evig existens. De som ännu inte upplever den eviga existensen, kommer att uppleva den, för de är i färd med att få medvetandet förnyat.
      Från vaggan till graven upplever de ingenting annat än det lokala fältet, ingenting annat än det som sker i den fysiska kroppen. En mängd människor upplever ingenting annat och tror att där finns hela livsupplevelsen. De tror att denna väldiga värld som vi är omgivna av, är döda världar, döda krafter. Dessa väldiga stjärnsystem, vintergator, solar, klot och planeter som finns ute i världsrymden, är för dem något som de inte skänker en tanke, och om de skänker det en tanke, säger de att det kan man inte veta något om, det är döda krafter. Det ger ju inte mycket till upplevelse.
      I stället kan man genom de kosmiska analyserna nå fram till att se, att det hela är en levande, arbetande organism, precis som det enskilda väsendet självt är. Dessa himlakroppar som vi kan se ute i världsrymden, bildar ett mellankosmos där de själva blir till organismer, där de blir till skapelse, där de blir till terränger. Dessa organismer blir till skapade företeelser som är uttryck för tanke, och som har till ändamål att ge dessa väldiga väsen en upplevelse av livet, en upplevelse av deras eviga tillvaro.