Vad de kosmiska analyserna visade oss
527. Vi har genom de kosmiska analyserna sett hur det i mikrokosmos är alldeles som i makrokosmos. Vi har således sett att det finns ett annat kosmos, ett kosmos som för oss bara är synligt som lysande punkter. Vi har sett ett mikrokosmos som likaså är en samling lysande punkter, och så har vi dessutom det kosmos som vi själva är födda i, nämligen mellankosmos, där hela sceneriet framträder, nästan som om det vore på en jättelik teater. Om vi iakttar tingen bakom kulisserna, ser vi ju inte annat än kaos, förvirring osv. Ser man det från åskådarplatserna, kan det bli det mest hänförande, glädjebefordrande och livgivande skådespel man kan se.
      Här i mellankosmos kommer vi att se hela världsalltet som ett sådant skådespel, när vi når fram till att se det med Guds egen syn. Det är nämligen den beräknade åskådarplatsen, från vilken varje väsen ända från mikroväsen till makroväsen kommer att se det, eftersom det är det primära tillståndet. Innan man befinner sig på denna utsiktspunkt, har man inte den riktiga bilden av tillvaron. Då ser man bara en mängd kulissföreteelser som arbetar och fungerar. Det och det och det sker, men vad det är, och vilken roll det har att spela i det stora spelet, vet man inte.
      Därför är detta som världsalltet berättar genom de kosmiska analyserna en mycket stor livsbetingelse för människorna från och med nu och framåt. De kosmiska analyserna har tillkommit för alla de människor som inte kan få sin intellektuella hunger tillfredsställd på annat sätt. De är mätta. De kan inte få tillräckligt med förklaringar genom den materiella vetenskapen, och religionen kan inte alls hjälpa dem. De har insett att det måste finnas något mer. De är med sin humana talang och intellektuella begåvning höjda över de förklaringar och företeelser som de bevittnar genom till och med den främsta materiella vetenskapen. De känner och förnimmer: Det är inte en tillräcklig förklaring! För dem är det omåttligt stora universum fortfarande dött.
      Genom de kosmiska analyserna har vi hela vägen arbetat med levande ting. Det har inte varit något alls som var dött. Allting är levande. Vi vet att varenda rörelse endast kan utgå från en fast punkt. Denna fasta punkt kan inte vara något som är skapat. För det som kan skapas kan bara vara något som kan reagera. Även om det är aldrig så fasta ting vi ser, och tror att det är absolut stillestånd, så är det tvärtom – det är ju inte stillestånd.
      Det är en kolossal kombinerad kraft som ligger i stoffet, och när man finner vägen till att kunna frigöra denna kraft, blir det en kolossal manifestation. Det har vi upplevt genom att människorna och vetenskapen har hittat på att göra atombomber. De kan åstadkomma dessa väldiga explosioner. Det är krafter som är samlade i mycket små fält. Det finns inga fasta punkter i det skapades värld. Det vi kallar en fast punkt är bara i förhållande till något annat, till en annan så kallad fast punkt eller till en annan rörelse.
      Vi menar att vi står på en fast jord. Jag står här vid en talarstol, den är också fast. Den är sådan just nu, och i nästa ögonblick är den rimligen också sådan. Men om vi såg ned i mikrovärlden, skulle vi se stjärnsystem susa åstad med en väldig fart. Vi skulle se himlakroppar smälta ihop, vi skulle se nya klot framträda, och mellan alla dessa företeelser skulle det vara ett kolossalt tomrum, alldeles som vi ser det ute i världsrymden.