Intelligensens utveckling och den materiella vetenskapen
7. Människorna började kunna forma sig nya bilder av Försynen, och efter hand som de utvecklades på det materiella planet fick de nya förmågor: de började få en mycket väl utvecklad intelligens. De började kunna mäta och väga, de gjorde erfarenheter, de kunde konstatera att något var ett realistiskt faktum. Denna förmåga att iaktta, mäta och väga utvecklades mycket, och de vande sig vid att enbart arbeta med och tro på realiteter som de kunde acceptera som fakta.
      De abstrakta begreppen om högre väsen, gudomar eller en försyn, som hade skapats av primitivt mänskligt medvetande, måste så småningom falla.
      Man började få förmåga att laborera med materien, man fick en mycket stor förmåga att behärska materien. I dag kan man utnyttja miljontals av materiens väldiga krafter och låta dem arbeta för sig. Människorna blev mer och mer inställda på den materiella sidan av livet, och detta med Gudomen trädde mer i bakgrunden. Intelligensförmågan tog mer och mer makten, och därmed degenererade instinkten. Tron på Gud eller på upphovet till världsalltet degenererade och försvann.
      Men man ska inte tro att hela den intellektuella sidan under denna epok av livet var en avvikelse från vägen mot livets mening. All forskning var faktiskt bara en vandring framåt för att komma till livets mening. Forskningen omfattade ju hela mänsklighetens energimanifestation. Det finns en mycket omfattande forskning i dag. Det finns stora universitet och lärosäten som är laboratorier, som är försöksområden, där människorna iakttar. De iakttar överallt.
      Även den vanliga, vardagliga människan har ögonen med sig. Hon iakttar också. Hon har också utvecklats till att läsa böcker, till att studera. Det är materien, det är hela den fysiska världen som blir iakttagen, och detta är också en bit av vägen mot livets mening. Det är inte något vi kan räkna som en urspårning. Det är det absolut inte. De nya förmågorna har kommit i kraft av instinkten, och den befordrade efter hand dessa förmågor fram till intelligensen. Därtill kom människans sätt att vara, hennes dagliga handel och vandel, som frambringade verkningar. Dessa verkningar blev till lidanden och olyckliga öden, där man handlade felaktigt, och till ljus och glädje, där man handlade riktigt.
      Därigenom uppstod en viss känsloutveckling, som tillsammans med denna begynnande intelligens medförde att man kunde komma till tämligen goda resultat. Man vande sig vid att kunna räkna med vetenskapliga facit och absoluta fakta. Man nådde så långt i tillvaron, som jag nämnde tidigare, att man nu helt behärskar den fysiska materien. Men detta är inte slutfacit, man har ännu inte funnit livets mening. Man har utvecklat förmågor att kunna använda materien, men det har skett i ett primitivt medvetandes tjänst. Man har inte utvecklats särskilt långt från den primitiva människans stadium.