Det skapade
81. När det har funnits en evig skapelse, måste det också ha funnits ett evigt resultat av denna skapelse, och detta är ju också det som är. Alla ting i den materiella världen och i de psykiska världarna består av materia. Allt som är rörelse, allt som reagerar på sinnena, är ju det skapade eller den skapade världen. Det vi kallar solar, vintergator, stjärnor, klot, och det vi kallar naturen, skogar, marker, hus, människor, djur, växter, är ju alltsammans skapade företeelser i det yttre, alltså i organismerna. Vid en närmare analys av dessa yttre organismer kommer vi åter till det "något som är" inuti väsendena. Detta något har alltså en tredje princip: det skapade.
      Det är ju det skapade som berättar för oss vad världsalltet är. Det gudomliga något eller detta högsta något ger sig således med sin skaparförmåga till känna genom det skapade.
      När vi iakttar det skapade, ser vi att det är en enda stor manifestation av logisk skapelse. Sköna, underbara ting arbetar sig upp från mycket primitiva företeelser, helt döda realiteter som kommer upp och får liv, blir till strålande, väldiga uppenbarelser, så väldiga som sinnena över huvud taget kan utvecklas till att uppfatta. Det är en logisk process.
      Det skapade är också evigt, för det kan inte ha funnits en tid då det började. Inom det skapades område existerar tiden och rummet, och utanför detta område existerar det namnlösa "något som är" och det namnlösa någots skaparförmåga. Men inom denna tredje princip, det skapade, som i sin helhet också är evigt, uppstår tiden och rummet. Tiden och rummet är alltså något som skapas, liksom man skapar hus, träd, byggnader osv. Då tiden och rummet således är skapade företeelser, kan tid och rum inte vara den slutliga analysen av de levande väsendena, av universum eller Gudomen.