De tre principerna, skaparen, skaparförmågan och det skapade
82. Vi ser således att det existerar tre principer.
      Det finns något som är den fasta punkten, ett något som har en skaparförmåga. Det något som är den fasta punkten har en skaparförmåga, och det har detta något haft i all evighet. Om vi tar bort denna skaparförmåga, finns det inga manifestationer. Medvetande och tanke skulle aldrig någonsin ha kunnat upplevas. Men motsatsen är ju ett faktum.
      Världsalltet är ju fullt av medvetande, fullt av tänkande, fullt av manifestation, och denna manifestation är den tredje principen, som är resultatet av de två första principerna. I kraft av det gudomliga något och dess skaparförmåga uppstår denna tredje princip, den skapade världen, som rymmer både de fysiska och de andliga världarna. Den skapade världen uppenbaras genom det tids- och rumsdimensionella.
      Om vi ska bedöma livsmysteriets lösning och komma till den högsta analysen, måste vi se att evigheten och oändligheten inte är uttryck för många år eller stora rum. Det har inte med storlek att göra, utan det är uttryck för den levande realitet, det gudomliga något, som har denna skaparförmåga, och som utlöser det skapade. Det innebär att det är just dessa tre principer som krävs för att ett något ska kunna framträda som ett levande väsen.
      Tar vi bort en av principerna, blir det ingen manifestation. Tar vi bort det skapade, så finns det ingenting, då finns det inte något att uppleva. Då finns varken sinnen eller något som kan förnimmas. Och tar vi bort den andra principen, skaparförmågan, skulle det ju aldrig ha skapats något, det skulle aldrig ha funnits något att uppleva. Och tar vi bort det första, finns det ju heller inte något.