Förklaringen av Bibelns treeniga princip "Fadern, sonen och den heliga anden"
83. Vi ser således tre stora principer, som i realiteten är avhängiga av varandra och utgör en enhet som inte kan åtskiljas. Därigenom blir det en treenig princip, och vi får här förklaringen av Bibelns framställning av Fadern, sonen och den heliga anden.
      Fadern är den höga principen, sonen är alla de levande väsendena som denna höga princip manifesterar sig igenom. Detta gudomliga något manifesterar sig inte blott genom världsalltet, utan också genom de levande väsendena i form av det levande väsendets jag, och därför blir det många jag, många levande väsen. Det blir sönerna. Det är sonprincipen.
      Den tredje principen är den heliga anden. Ande är medvetande, och medvetande består av tankar, vetande, erfarenheter, begär, önskningar, glädje osv. Vad gäller den heliga anden, är det fråga om den högsta, fullkomligaste medvetandeformen, och det är allt det skapade. Det skapade är Guds medvetande. Allt som fungerar och skapas omkring oss uttrycker Guds tankar, avsikter och önskningar. Vi ser således att hela universum är en levande organism med ett jag, precis som vi själva har ett jag.
      Vi har ett jag, en skaparförmåga och det skapade. Det skapade är vår organism och de manifestationer som vi utlöser med denna organism. Således har också vi tre principer som inte kan åtskiljas. Om vi inte hade kroppen, skulle vi inte kunna åstadkomma manifestationer, och ingen skulle kunna uppleva oss. Hade vi inte förnimmelseförmågan eller skaparförmågan, skulle vi inte heller kunna uppleva något. Vi skulle förvisso vara i en evig existens, men vi skulle aldrig någonsin komma till klarhet om att vi hade denna existens. På så vis kan vi se odödligheten och de eviga facit.
      Det högsta facit är den treeniga, gudomliga principen som betingar ett levande väsens existens, som betingar att universum är levande. Det skulle ju också vara en mycket märklig tanke att dessa solsystem, vintergator och väldiga massor av krafter och utlösningar skulle segla genom världsrymden i sina väldiga banor blott för att vi skulle se dem som små stjärnor. Vilket meningslöst ändamål.
      Det vore också orimligt att tro att tillfälligheter kan åstadkomma logisk skapelse. Vi måste utgå från de områden där vi själva har en hundraprocentig insikt i tingen, och det har vi ju inom det mänskliga skaparområdet. Där vet vi att det inte nyttar något till att vi samlar ihop en hög med materia, och så blir den av sig självt till ett hus, till kläder eller ett eller annat människoverk. Det blir den ju inte. Det behövs ett jag, en skaparförmåga och ett medvetande för att bygga upp något logiskt. Där detta inte existerar, kan ingen logik manifesteras, där kan ingen uppbyggnad äga rum, där kan det bara vara kaos.