Gud skapar genom de levande väsendena
84. När vi ser på själva världsalltet och naturens processer omkring oss, kan vi inte komma förbi att detta i högsta grad är logisk skapelse. Den logiska skapelsen är inte något som är speciellt för människorna, tvärtom. Människorna lever under en lång epok, där de inte är i stånd att skapa logiskt, där de just leds av denna väldiga natur, beskyddade av denna natur, i kraft av en organiskt inbyggd kraft, instinkten.
      Ser vi inte att flyttfåglarna flyger över halva jorden till andra platser på klotet och på ett helt underbart sätt hittar vägen? Ser vi inte på en massa andra områden hur djuren i kraft av instinkten lever i kontakt med sina egna livsbetingelser? Och ser vi inte hur primitiva folkslag också kan befordras i tillvaron i kraft av instinkten?
      I dag börjar människan få andra förmågor, genom vilka hon medvetet ska delta i sin egen livsföring, men vi ser fortfarande instinkten. Instinkten leder spädbarnet, den formar fostret i moderlivet, den formar våra organ och leder dem fram till att fungera. Med hjärnan behöver vi inte tänka på något av allt det som sköter sig självt. Vi ska bara se upp så att vi inte ödelägger det med hjärnan. Av naturen är det fullkomligt.
      Är det inte en gudomlig välsignelse att vi har en sådan organism? Vi har ögon och kan se ljusets verkningar, färger och hela den strålande världen. Vi har öron och kan höra ljuden, och vi har andra sinnen. Vi har förmågor och begåvning så att vi kan börja tänka Gudomens tankar och själva börja skapa.
      Vi ska snart se på bilderna hur skapelseprocessen är ett faktum lika långt tillbaka som vi över huvud taget kan se något komma in i den materiella världen. Vi ser en enda oavbruten logisk skapelse som för tingen från det ena tillståndet till det andra, från ett tillstånd till ett fullkomligare tillstånd, och därifrån till ett ännu fullkomligare tillstånd osv. Hela vägen blir slutfacit bättre och bättre, för att till sist kulminera och skapa väsendet till Guds avbild, alltså till ett väsen som är medvetet i världsalltet, som är medvetet i Guds medvetande, som är ett med Gudomen, som känner skillnaden mellan ont och gott, som är logiskt och har logisk begåvning i såväl materiellt uppbyggande som i uppbyggande av sättet att vara. Vi ser att skapelsen inte stannar vid att människan kommer in i bilden.
      Vi ser att Gud skapar genom de levande väsendena, Gud skapar honung genom bina, Gud skapar städer, kulturföreteelser och en hel mängd andra ting genom människornas skaparförmåga. Vi ser att Gudomen outtröttligt för denna skaparförmåga vidare, så att människorna blir bättre och bättre på att skapa, blir mer och mer humana, kommer mer och mer bort från felaktiga företeelser, från villfarelser, övertro osv. Det kan vi inte undgå att se. Vi ser att när man ska ställa in sig på att komma till livsmysteriets lösning, kan vi inte nöja oss med att väga och mäta och därigenom tro att vi finner lösningen i de ting vi kan väga och mäta. Vi måste släppa det. Vi måste se på det hela som det är, och därigenom kommer vi så till de facit som vi inte kan bortse ifrån.
      Världsalltet är "något som är", och vi ser att detta något manifesterar sig genom en hel mängd skapade företeelser, och därigenom avslöjar det en gudomlig skaparförmåga, precis som människan ger sig till känna genom sin skapelse, sitt tal och sätt att vara. Det levande livet utanför oss manifesterar sig, liksom vi själva manifesterar oss.