Solen
86. När vi ser närmare på dessa system, kan vi se att de är indelade i solar. Vi är till och med så nära en sol, att vi har möjlighet att leva i dess strålgloria. Utifrån världsrymden skulle det se ut som om vi seglade inne i en väldig ljusgloria. De yttersta kloten i vårt system är så långt borta, att de bara ser solen som en liten stjärna. Men vi seglar inne i dess ljusgloria, och därför känner vi nu solen så bra, att vi vet att den är kraftcentrum för livet på de andra kloten.
      Nu kan vi ta vårt eget klot, som vi känner bäst. Om solen inte existerade, skulle inte heller vi existera här på detta klot. Allt vi har att göra med är uppmagasinerat solstoff. Vår kropp och den mat vi äter är uppmagasinerat solstoff. Det finns inte något som helst som inte är solstoff omarbetat till glädje och välsignelse för vår existens. Om solen exploderade, försvann i rymden, skulle allt liv försvinna härifrån klotet. På så vis ser vi att det samarbetar. Man kan inte säga annat än att det är logiskt. Det är till stor glädje och välsignelse för oss att solen existerar, och att den på detta sätt håller vårt klot i ett tillstånd så att det blir ett lysande klot med väldiga betingelser för att vi här ska komma att uppleva en strålande tillvaro. Det skapas alltsammans utifrån detta centrum, detta kraftcentrum. Vi kan inte ta bort det.
      Men solen är också knuten till andra system. Den är ett led i ett system av solar, och systemen av solar är led i högre system. Alla system är lika avhängiga av varandra. Solen är avhängig av andra system, klotet omkring solen är avhängigt av solen, och vi i vår tur är avhängiga av det klot vi är på. Vi ser en kolossal, orubblig förbindelse med livet i världsalltet. Det är som inne i vår egen organism, hjärtat har förbindelse med lungorna, och lungorna har förbindelse med nerverna, och det hela samarbetar, alla organen är förenade och bildar en enhet. Således kommer vi att uppleva att krafterna samarbetar till förmån för levande väsen, till glädje och välsignelse för levande väsen.