Jorden och månen
87. Så kommer vi ned till vårt klot. Vi ser månen, som är uttryck för att ett klot också kan ha blivit till ett lik. Klot kan förgå, de har ett slut, liksom de också har en början. Klot kommer till synes i världsrymden som värme, som gasartade dimmor som förtätas till eldmassor. På ett sådant klot existerar vi, här finns sköna, härliga terränger med eviga somrar. Vårt klot har nått fram till ett så fullkomligt steg, att människorna kan leva här och ha en lysande tillvaro.
      Det skulle inte behöva finnas särskilda boenden för äldre och för människor med funktionsnedsättningar. Det skulle inte behöva finnas invalider och krig. Det behöver inte finnas något av allt det som människorna suckar och stönar under i dag. Det behöver heller inte finnas skattebördor eller något av det slaget, så rikt är klotet. Det väntar bara på att människan ska nå fram till detta stadium. Men det befordras av en annan makt.
      Det är inte människorna som har utformat klotet, det är ju en yttre makt genom solen. Solen har överfört sin kraft till jorden, och solen har fått sina krafter från världsalltet, och världsalltet är uttryck för ett högre väsen. Allt detta kan man iaktta, det kan man inte komma ifrån.