Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1-288) 
 
Avancerad sökning
   

 

Femte avdelningen. "Förbrytare". Orsaken till de olika graderna i karaktär och moral. Vägen till "omvändelse" för femte avdelningens väsen. Den rätta hållningen inför "förbrytarna"   139. Femte avdelningen. Vi möter här en rad väsen, vilkas känsloliv är ännu mer primitivt än känslolivet hos väsendena i fjärde avdelningen. Medan intelligens och känsla i fjärde avdelningen är kombinerade så att yttringarna av väsendenas primitiva medvetandetendenser - såsom hänsynslöshet, egoism och snikenhet osv. - är maskerade och inte tar sig svårare uttryck än att dessa väsen dock i huvudsak håller sig inom "lagens" eller "rättens" råmärken, uppträder femte avdelningens väsen med mera obeslöjade och primitiva uttryck för samma grova medvetandetendenser. Deras känsloliv står ännu nästan kvar på naturmänniskans stadium och yttrar sig i öppet rån och plundring, och de väjer inte ens för mord och dråp, där sådant visar sig nödvändigt för tillfredsställandet av deras egoistiska tendenser. De befinner sig således i konflikt med den auktoriserade rätten och moralen, vars lagar de absolut inte frivilligt kan underordna sig, och de stämplas därför som "brottslingar". Här har naturligtvis inte inräknats sådana individer som under begreppet "sexualbrottslingar" felaktigt hänförs till "förbrytarvärlden". Dessa tillhör nämligen i de allra flesta fall en långt högre medvetandenivå än "förbrytarnas", men är sjuka eller abnorma och bör, enligt senare avsnitt av Livets Bog, behandlas enligt helt andra metoder. De väsen vi skall uppmärksamma här är däremot fullt normala individer, men yngre själar inom civilisationen. Som framgår av Livets Bog utvecklas jordmänniskorna i sin eviga tillvaro från djurriket, genom naturmänniskornas stadier, upp genom civilisationen och vidare till det riktiga människoriket. På denna vandring befinner sig inte alla jordmänniskor lika långt framme. Somliga är helt nära eller befinner sig redan i förgården till den stora födelsen, andra har från naturmänniskoregionen just hunnit in i civilisationens område osv., och det är ju därför vi har alla de många olika, mer eller mindre utvecklade stadierna av karaktärs- eller medvetandetillstånd. Väsen som alltså i sina närmast föregående liv tillhört naturmänniskoregionen, men som genom sin senaste födelse kommit in i civilisationen, har naturligtvis inte lika lätt att inordna sig under dess lagar eller företeelser som de väsen som i många tidigare liv fötts inom civilisationen. Och det är därför naturligt att detta i högre eller lägre grad får till följd att de inte kan handla emot sitt medfödda primitiva naturmänniskotillstånd, och vi får då vad vi kallar "förbrytelser". Brottslingarna är alltså yngre själar i utvecklingen, vilka börjat komma in under civilisationens "uppfostran". Vad beträffar formen för denna fostran, med dess fängelser och dödsstraff, finns mycket att ändra på och bringa i kontakt med ett verkligt kroppsligt och andligt hälsotillstånd, varför vi också skall återkomma till dessa problem senare i Livets Bog. Bland alla dessa yngre väsen i utvecklingen finns det somliga, vilkas öden lett till en så forcerad intelligensutveckling i förening med en så ringa känsloutveckling, att de är helt oemottagliga för religiös påverkan från den gamla världsimpulsen. Dessa väsen kommer därför att vara absolut oemottagliga för varje form av "omvändelse" som baserar sig på den moralförkunnelse som för närvarande predikas i kyrkor, tempel och församlingshus, på gator, i gränder och i det fria, genom de religiösa sekter och trossamfund som världen nu är så rik på, eftersom de på grund av sin utpräglade intelligensutveckling endast kan uppfatta den som naiv. Och det är just därför som dessa väsen här räknats till grupp A. Vägen till "omvändelse" eller till ett mer upphöjt liv går för dem, liksom för alla andra väsen inom denna grupp, uteslutande genom livets direkta tal och genom den nya världsimpulsen, med dess analyser och terminologi som tillfredsställer intelligensens krav.
      Eftersom livets direkta tal är av mer eller mindre robust eller mild natur, allteftersom det är grövre eller finare avslipningar eller utformningar som skall påverka individernas medvetande, kommer alla de väsen som ännu har grövre medvetandetendenser som skall avslipas, att förr eller senare bli föremål för den robusta delen av livets tal, såvida de nu inte redan är föremål för denna. Därför kan man inte starkt nog mana till utvecklandet av kärlek och förståelse gentemot dessa unga väsen i livets skola. Inte så att förstå att de skall klemas bort eller firas som rena hjältar - såsom är fallet med de stora "gangsterledarna", vilka ibland på detta sätt blir beundrade av den ovetande hopen, sedan de vid ett eller annat tillfälle bringat polisen eller lagens företrädare till kapitulation; ty i så fall medverkar man nämligen till att hålla dessa barnasjälar kvar i livets ljusskygga och giftiga medvetandeträsk, medverkar till att hålla dem ovetande om skönare och lyckligare former av tillvaro. Men genom ett sunt och naturligt uppträdande mot dessa väsen, genom att utan hat oryggligt ta avstånd från deras lägre tendenser, genom att med sitt eget liv föregå med ett oantastligt gott exempel, genom att förstå att det även under deras hårda yttre medvetandeskal - antingen detta nu yttrar sig i öppet rån, mord och dråp eller i "maskerat rån" och hänsynslös utsugning finns ett hjärta som klappar för sorg och glädje, att också där rör sig ett litet gudomligt liv som mödosamt är i färd med att bana sig väg mot ljuset - genom allt detta är man däremot inne på en väg som är i harmoni med det kommande fredsriket, den väg som ensam leder bort från medansvaret för "förbrytarvärldens" vidmakthållande på jorden.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.