Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1-288) 
 
Avancerad sökning
   

 

Exempel på andlig funktion. Förståelsen av en sak samt igenkänningsförmågan och minnesmaterialet. Alla fysiska upplevelser baseras på förmågan att "läsa". Renodlat fysiska upplevelser. Psykisk manifestation. Väsendena överger en trosvärld för att träda in i en vetandets värld  222. Vi har i detta kapitel börjat se att jordmänniskan utgör ett väsen som är så långt framskridet i sin utveckling inom djurriket, att hon inte bara kan uppleva rent fysiska manifestationer eller företeelser med hjälp av sin fysiska kropp, utan även genom begynnande andliga kroppar är i färd med att utveckla förmågan att uppleva realiteter som inte är av fysisk, utan av andlig natur. När en individ således i huvudet kan räkna ut att 7 + 8 = 15, är denna uträkning en andlig funktion. Denna andliga funktion består i att flytta ihop vissa i medvetandet redan existerande minnesbilder, så att de kommer att utgöra en bestämd kombination. Denna kombination blir därigenom en nyskapelse. 7 och 8 var i detta fall två i denna individs medvetande existerande minnesbilder, med andra ord två "andliga föremål". Vart och ett av dessa två "föremål" hade sin särskilda "fason" eller "figur". Det första "andliga föremålet" utgjorde en särskild figur som vi benämner "7", medan det andra utgjorde en figur som vi kallar "8". Genom att lägga samman dessa två figurer till en enhet, vilket bara kan utföras med intelligenskroppen, uppstår ju en ny andlig "figur". Och det är denna andliga figurs speciella "konturer" vi uttrycker med begreppet "15". Varje facit som uppnås genom uträkning utan fysiska hjälpmedel av något slag, utgör alltså en rent andlig funktion, eftersom det helt grundar sig på nyskapande i material som består av minnen, och som ju inte kan hanteras med händerna eller genom någon annan fysisk åtgärd eller företeelse. När en individ iakttar en bild och är i stånd att se eller förstå vad den föreställer, utgör denna funktion en kombinerad fysisk och andlig process. Åsynen av den fysiska bilden skulle ju inte ge individen någon som helst förståelse, om han inte hade minnesmaterial från föregående iakttagelser av med bilden besläktade och överensstämmande realiteter som han kunde sätta i samband med den genom den fysiska synen uppkomna reaktionen i medvetandet, varigenom ett igenkännande kunde komma till stånd. Varje slags förståelse av en sak är därför alltid identisk med eller baserad på ett igenkännande. Om en individ bevittnar en företeelse som han inte har något motsvarande minnesmaterial till, kommer något igenkännande inte att kunna byggas upp i hans medvetande, och en förståelse av denna företeelse blir därmed en absolut omöjlighet. Och den här nämnda upplevelsen skulle då i detta fall bara ingå i individens medvetande som en odefinierad förnimmelsenyans av behag eller obehag – just så som upplevelsen av livet formar sig för de mest primitiva djuren eller för väsen vars intelligenskropp ännu inte börjat kunna fungera. Om två väsen ställs inför en skrift som kan läsas av det ena väsendet men inte av det andra, blir denna skrift endast till en fysisk upplevelse hos det väsen som inte kan läsa den, eftersom detta väsen bara är i stånd att se eller fatta skriftens fysiska utformning, men inte de medvetandenyanser eller andliga realiteter som skriften är uttryck för, då det ju i sitt medvetande inte äger något som helst minnesmaterial, med vars hjälp det kan igenkänna skriftens andliga betydelse, varvid väsendet alltså inte är i stånd att läsa skriften. För det väsen som kan läsa skriften blir denna inte bara en fysisk, utan också en andlig upplevelse, eftersom vederbörande genom en föregående upplevelse av skrivtecknens betydelse har denna upplevelse i sitt medvetande i form av minnesbilder, och därför kan forma dessa till gagn för ett igenkännande av skriftens andliga betydelse i den nya fysiska upplevelsen, vilket i sin tur är detsamma som att kunna läsa skriften. Varje form av andlig funktion eller medveten upplevelse är alltså baserad på igenkänningsförmågan, och denna i sin tur på minnesmaterialet, som i sin tur betingas av föregående upplevelser. Den här berörda formen av läsning blir därför identisk med en kombinerad fysisk och andlig process. Och på denna fysisk-andliga process är alla medvetna fysiska upplevelser baserade. Alla fysiska företeelser eller föremål, såsom träd, hus, städer, hav, floder, djur osv., utgör därför i själva verket "skrivtecken" eller fysiska uttryck för andliga realiteter som de levande väsendena i större eller mindre utsträckning förmår "läsa", och denna förmåga är alltså identisk med förmågan att uppleva livet. Förmågan att "läsa" dessa livets egna "skrivtecken" är således beroende av vilket minnesmaterial man äger och på vilka områden den därav utlösta förmågan att känna igen eller analysera är störst. Där vi upplever fysiska ting, som vi inte har några besläktade eller motsvarande minnesbilder av, kan vi alltså bara uppleva rent fysiskt. Detta betyder vidare att allt sådant som vi upplever på det fysiska planet och inte förstår, utgör en rent fysisk upplevelse. Förståelsen av en upplevelse kan endast baseras på en andlig process. Och vi måste följaktligen gå ända ned till djurrikets lägsta stadier för att finna väsen med renodlad fysisk upplevelse, det vill säga odefinierad upplevelse av behag och obehag som verklighet. Denna upplevelse är alltså baserad på en framträdande tyngdenergi och en primitiv känsloenergi, genom vilken de första formerna av förnimmelseupplevelser blir till. Dessa förnimmelseupplevelser avlagrar också de sina minnesbilder i individens medvetande. Men dessa utgör ju känslo- eller förnimmelseminnen. Genom dessa förnimmelseminnen och individens salighets- och instinktkroppar uppstår en primitiv andlig funktion, vilken ännu i många fall hos djuren och hos vissa jordmänniskor framträder som "psykisk manifestation". Men denna form av psykisk manifestation dör bort, allteftersom känslo- och intelligenskroppsfostren utvecklas och ger individen en grund för mottaglighet av den kosmiska klarsynen. Inom den primitiva psykiska zonen uppstår alltså väsendenas religiositet, vilken i förening med "den gudomliga suggestionen" blir den fundamentala utvecklingsfaktorn ända upp till zonerna före den stora födelsens förgård, där väsendena just börjar uppleva en fundamental intelligensmässig kunskap eller vetenskap. I och med tillväxten av denna kunskap träder väsendet allt längre in i en ny världs klara dagsljus. Steg för steg lämnar det då en mörk värld av aningar, trossatser och dogmer, för att gradvis träda in i en ljus och öppen kunskapsvärld. Och det är som vi nämnt till denna värld som den jordiska vetenskapen utgör periferin.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.