Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1-288) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 8 i nytt fönster    

 

Den fysiska kroppen som jordmänniskans mest utvecklade kropp. Jordmänniskan och den fysiska världen. Döden. En övertro som utesluter individens insikt om sin egen odödlighet. Begreppet "döden" som uttryck för den del av individens liv som ligger utanför dess fysiska tillvaro  281. Eftersom det levande väsendets kroppar motsvaras av grundenergierna, och den jordiska människan ju lever i den andra grundenergizonen, är den kropp som svarar mot denna energi den mest utvecklade hos jordmänniskan. Och den är då också den enda av hennes kroppar som hon egentligen är medveten i. Denna kropp känner vi redan till som "tyngdkroppen" eller "den fysiska kroppen". Då denna kropp således är den enda som jordmänniskan är fullständigt medveten i, blir den så kallade "fysiska världen" den enda av hennes sex förnimmelsehorisonter som hon helt och hållet accepterar som upplevelse av liv. Den del av hennes liv som ligger utanför den fysiska världen, det vill säga inom de fem andra förnimmelsehorisonterna, är hon endast svagt instinktmässigt medveten i, på grund av att dessa ju bara kan upplevas med hjälp av hennes övriga kroppar, vilka ännu i viss grad bara finns i fostertillstånd eller är latenta. Den del av hennes livsupplevelse som har sin fullständiga utveckling under den tidsrymd då hennes fysiska kropp på grund av ålderdom gått under, och hon därför måste bygga sig en ny, kommer därför att för henne vara av så primitiv art, att hon här i den fysiska tillvaron inte medvetet kan uppleva den. Denna del av sin livsupplevelse, vilket alltså betyder hennes andliga tillvaro, har hon därför gett namnet "döden". Och då ju döden är ett uttryck för livets motsats, blir vi således här vittne till hur ovannämnda omständigheter bibringat jordmänniskan den övertro som stundom får henne att acceptera döden som en verklig realitet, och som därmed utestänger insikten om hennes egen sanna identitet som "ett odödligt väsen".
      Eftersom döden alltså är ett uttryck för livets motsats, och motsatsen till liv är något som kosmiskt sett absolut inte finns någonstans i hela världsalltet, måste begreppet "döden", överallt där det förekommer, utan undantag vara ett uttryck för okunnighet och därför alltid för det kosmiska väsendet vara liktydigt med det primitiva väsendets uttryck för den okända del av dess eget liv som ligger utanför dess fysiska tillvaro.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.