Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(1-288) 
 
Avancerad sökning
   

 

Mörka världsåterlösare. Den mörka och den ljusa världsmoralen  40. Eftersom utveckling endast kan äga rum genom väsendenas upplevelse av såväl mörker som ljus, har världsåterlösarna i den första hälften av en utvecklingsspiral till uppgift att ge mänskligheten en moral baserad på "den gudomliga skaparprincipens" mörka utstrålning, medan de i den senare hälften av spiralen verkar idealskapande eller leder mänsklighetens utveckling på grundval av principens ljusa utstrålning. I den första hälften av en utvecklingsspiral är världsåterlösarna därför besjälade av skaparprincipens mörka utstrålning, medan de däremot i den senare besjälas av den ljusa utstrålningen av samma princip.
      Eftersom jordens mänsklighet, som tidigare nämnts, har glidit över gränsen till den senare hälften av en spiral och redan i årtusenden letts av den ljusa utstrålningens världsåterlösare, medan dess direkta ledning av den mörka utstrålningens invigda väsen är av långt äldre datum, kommer dessa sistnämnda väsen att för mänskligheten tona bort i forntidens mörker. Men efterdyningar av deras existens finns ännu kvar i sådana begrepp som "Lucifer", "Ahriman", "djävlar", "Satan" osv., på liknande sätt som efterdyningarna av de jättedjur som levde på jorden i en länge sedan svunnen forntid nu kan återfinnas i sagornas "drakar". Men liksom fynd av skelett och försteningar gör att det inte saknas bevis för dessa jättedjurs existens, saknas heller inte bevis för mörka världsåterlösares tidigare existens i jordzonen nämligen genom att den av dem upprättade och inarbetade världsmoralen ännu i våra dagar behärskar utvecklingen och människorna i långt större utsträckning än den av de ljusa världsåterlösarna påbörjade nya kulturgrunden, som med sina få årtusenden kosmiskt sett just bara är i sin början eller i vardande. Man förstår detta bättre när man ser att alla begrepp som försvarar eller stimulerar hämnd, krig, mord, dråp, straff, köttätande,"rättfärdig harm" och "helig vrede" kan identifieras som detaljer i den mörka utstrålningens moral. Hit hör naturligtvis också varje form av gudsdyrkan som är förenad med offrandet av djur och människor. Denna moral utgör alltså den fullständiga motsatsen till den ljusa utstrålningens moral, från vilken vi lärt känna sådana begrepp som "Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör" – "Du skall älska din nästa som dig själv""Ta inte rätten i egna händer ... Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren".
      Jordmänniskorna befinner sig alltså på en punkt i utvecklingens spiralavsnitt där den ljusa utstrålningen är i tilltagande, medan den mörka utstrålningen av samma princip är i starkt avtagande. Detta avtagande blir fundamentalt just genom att jorden redan har passerat kulminationen av den mörka utstrålningen, vilken alltså för länge sedan har införlivats i jordmänniskornas medvetande som naturliga anlag. Därmed blev de mörka världsåterlösarnas mission i jordzonen överflödig. Då det ju är världsåterlösarnas mission att plantera såväl den mörka som den ljusa utstrålningen av skaparprincipen i människomedvetandet, så att den hos vederbörande väsen kan bli till naturliga anlag och därmed befordra kulminationen, kan man förstå att varje mörk eller ljus världsåterlösares mission är förbi eller saknar förutsättningar, när utstrålningen i fråga redan har kulminerat.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.