Läs och sök i Tredje testamentet
Världsreligioner och folkreligioner. Katolicismen | 61. Som vi tidigare har berört, sker skaparprincipens utlösning rytmiskt eller genom impulser som uppträder med vissa mellanrum. Jordmänsklighetens senaste stora impuls av detta slag var så beskaffad, att den efter hand delade sig i tre mindre impulser, vilka gav upphov till var sin religion. Eftersom var och en av dessa religioner var inriktad på en utbredning till alla människor, har de blivit kallade "världsreligioner", till skillnad från tidigare existerande religioner, vilka mer hade formen av "folkreligioner" eller trosriktningar som riktade sig till ett bestämt folk eller en bestämd nation eller stat. Av de nämnda tre världsreligionerna, som i form av "buddhismen", "islam" och "kristendomen" har lett utvecklingen av skaparprincipen fram till våra dagar, blev kristendomen den utlöpare, genom vilken den fortsättande, nya världsimpuls som nu ska förena alla jordens släkten kunde förverkligas. Kristendomens utlöpare av den gamla världsimpulsen utbredde sig till västerlandets länder och folk, och vid dess sammansmältning med den i världen i övervägande grad härskande mörka utstrålningen från skaparprincipen, eller "svärdets makt", antog den en fast kristalliserad form. I denna form blev det möjligt att ge den ljusa, rena impulsen en sådan anpassning eller tillspetsning, att den kunde genomtränga det pansar av mörker som de råa barbarernas begrepp om sunt förnuft och rättfärdighet representerade i det dåtida västerlandet. När en fin hand sätts att utföra grovt arbete, bildar den gradvis ett skyddande lager av hård hud på de utsatta ställena. Sådana lagar gör sig också gällande på andliga områden, och vi kan i detta fall föreställa oss den gamla världsimpulsen som den fina, gudomliga handen. Vid denna "hands" beröring med det grova barbariet fick den "en hård hud", som garanterade den de kvalifikationer som krävdes för dess fortsatta umgänge med och åtföljande underminering av barbariet. Denna den gamla världsimpulsens skyddande "hud" är i västerlandet känd under begreppet "katolicismen". Detta bör inte vara svårt att förstå, när man betänker att dessa västerlandets folk ännu behärskades av skaparprincipens mörka utstrålning i så stor utsträckning, att deras största hjältedåd utspelades genom bruket av svärdet, genom erövring eller plundring av andra stater eller länder, genom att hämnas, och deras plats i ljuset efter döden betingades inte av den naturliga döden vid hög ålder, utan av att man föll för svärdet. Inför ett så totalförmörkat medvetandetillstånd, inför sådana föreställningar om förnuft och rättfärdighet, skulle den rena, ljusa världsimpulsen med sina diametralt motsatta begrepp – sin lära om att inte hämnas, utan hellre ge än ta, att älska sina fiender och vända den högra kinden till, om man blir slagen på den vänstra – ha varit absolut omöjlig att acceptera som något ideellt eller förnuftigt, om den inte hade blandats upp med just så mycket av dessa primitiva väsens egna invanda begrepp, att den kunde använda materiell makt. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.