Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 9 i nytt fönster    

 

Tillvaron i "den gudomliga världen". Man möter också sina fiender i "den gudomliga världen", men deras hat och vrede är borta. Reinkarnationen är avhängig av väsendets gästtillvaro i "den gudomliga världen"  384. Om den jordiska människan plötsligt vaknade upp i denna tillvaro, skulle hon upptäcka att hon inte längre hade någon tung fysisk kropp. Hon skulle känna sig genomströmmad av en ständig ungdoms betagande friskhet och livsglädje. Hennes organism, som skiftar form och färg med tankar och önskningar, skulle stråla i alla regnbågens färger. Den skulle lysa och glänsa både med metallisk glans och med solens sken. Den skulle vara i stånd att uppenbara ljudets väldiga skala, alltifrån åskans muller bakom blixten till den finaste lilla symfoni från cikadans medfödda naturharpa. Hennes egen organism, vars natur skiftar alltefter önskningarnas bud, skulle snart ge den himmelska världens jordiska gäst förnimmelsen av en evig tillvaro. Något "dagligt" existerar inte. Allt har evighetsglans. Allt skulle uttrycka eller bevittna hennes makt som Gudens egen son, som tidens och rummets herre.
      Hennes omätliga, fullkomliga tanke- och handlingsförmåga, hennes kolossala överlägsenhet över materien, hennes absoluta frigjordhet från form och tyngd, skulle möjliggöra en korrespondens med omgivningen som alltigenom skulle bli en kärlekens lovsång till den eviga Gudomens ära, manifesterad i himmelska materiers hänförande strålflöde.
      Sitt intresse och sin sympati skulle hon nu, som gäst i den högsta världen, direkt kunna meddela eller uttrycka av hela sin själ. Hon är inte längre bunden till att uttrycka sina tankar genom indirekta jordiska metoder. Hennes sympatiyttringar eller själsuttryck manifesteras inte längre genom en rad frambringade ljud eller bokstavstecken. Det väsen som här uttrycker sig är inte begravt eller fängslat i de fasta materiernas tvångströjor, som utgör organismer för "den dräpande principens" väsen i spiralens ointellektuella zoner. Nu är det ett himmelskt väsen som låter sin organisms hela form och färg, ljus och volym, anta ett hundraprocentigt anpassat sympatiuttryck för den det vill smeka. Det överjordiska väsendet omfamnar inte med armar och händer, visar inte sin sympati blott med ett par smilgropar eller andra sympativeck i ansiktshuden, utan smeker med hela sin själ och ande.
      Då detta väsen är ett med sin nästa, har det ingenting att dölja, ingenting att förtiga för denna nästa, utan upptar henne helt och direkt i sin kärleksgloria. Det låter sig desto lättare göras, eftersom denna nästa ju också strålar av hundraprocentig kärlek. Inte ett enda väsen, vare sig djur eller människa, kan, som vi senare ska återkomma till, passera "den gudomliga världen" annat än i kraft av sin kärlek. Låt vara att kärlekslågan för somliga väsen inte är särskilt stor. Tigern kan ju inte ha samma kärleksflöde i sitt medvetande som världsåterlösaren, men dess lilla låga är likväl ett absolut villkor för dess tillvaro här. De djuriska naturerna måste lämnas kvar i mörkrets världar. Ingen kommer in här utan att ha "bröllopskläderna" på. Det jordiska väsen som har fått lov att vara den himmelska världens gäst, kommer därför att få ännu mycket mer att förundra sig över. Inte nog med att det självt framträder i oskuld och renhet, vilket innebär att det är totalt renat från egoism, utan alla som det ser här, framträder i liknande renhet. Men dess förvåning känner inga gränser när det börjar upptäcka att nästan alla väsen som det ser eller möter här i den himmelska världen, är gamla bekanta från den jordiska zonen, såväl vänner som – fiender. Det upptäcker att även dessa är gäster här i den högsta världen. Men är dess förvåning stor, så blir dess glädje tusen gånger större, för det är inte bara sina gamla vänners kärlek det nu är föremål för, utan också dess fienders varmaste sympati strålar nu väsendet till mötes.
      Vart har då allt hat och all fiendskap tagit vägen? Ja, det var just detta som inte hörde till "bröllopskläderna" och därför måste lämnas kvar vid ingången till "den gudomliga världen". Kommer då alla jordiska väsen in i "den gudomliga världen"? Ja, hela den fysiska reinkarnationen är ju baserad på en gästtillvaro i denna värld. Mellan de fysiska tillvaroformerna eller liven passerar väsendena genom spiralens högre världar, för att därifrån återfödas i den fysiska världen. Men alla dessa jordiska väsen skiljer sig från "den gudomliga världens" egna eller ordinarie invånare genom att de inte har hemortsrätt, utan endast är gäster där och är hemmahörande i den fysiska världen eller djurriket.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.