Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 9 i nytt fönster    

 

Liknelsen om "den förlorade sonen" och "salighetsväsendet". "Salighetsväsendets" intellektualitet är "döende". "Salighetsriket" är början till en kosmisk vilozon för väsendets intellektualitet   407. Men "salighetsväsendet" är inte dagsmedvetet i den "yttre världen". Det är vaket medvetet endast i sin "inre värld", d.v.s. i minnena från den utlevda spiralens tidigare zoner och sfärer. Med sitt vaknande intresse för dessa zoner utvecklar väsendet här i allra högsta grad det som symboliseras av liknelsen om "den förlorade sonen". I och med sitt vaknande intresse för och sin glädje över de forntida zonernas livsprincip är gudasonen här principiellt i färd med att, i sitt medvetande, lämna sin gudomlige Fader. Detta åter betyder, att väsendet i och med sitt tilltagande intresse för och sin längtan hän emot ointellektualitet eller primitivitet alltmer avlägsnar sig från det verkliga vetande som det var i besittning av i "den gudomliga världen". Detta främjas ytterligare mycket kraftigt av den omständigheten att väsendet i "salighetsriket" alls inte kan förnimma i den "yttre världen" och därmed är förhindrat att uppleva "nytt vetande". Väsendets intellektualitet är sålunda på sätt och vis "döende". Med dess tilltagande intresse för den "inre världen" "vissnar" dess förmåga att manifestera sig i den "yttre världen". Men detta är ju också gudomligt. Ty utan detta tillstånd skulle det inte bli någon vila för väsendet. Dess upplevelser av livet skulle vara en evig, oavbruten kedja av manifestation eller arbete. Det skulle aldrig kunna uppstå någon kontrast till arbetet eller energiutvecklingen som kan göra detta eller denna till en njutning att uppleva. "Salighetsriket" är alltså början till ett slags kosmisk vilo- eller sovzon för väsendets intellektualitet.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.