Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 9 i nytt fönster    

 

Den religiöst troendes och den materiellt forskande vetenskapsmannens syn på mineralrikets energier   412. Men var och när gjordes dessa "livsyttringar" till omedveten vane- eller automatfunktion? - Ja, för den vanliga jordmänniskan, såväl den djupt religiöst troende som den materiellt forskande vetenskapsmannen, är det område, där svaret på denna fråga står att finna, en absolut okänd terräng. Ja, frågan har ännu inte ens uppstått i deras hjärnor. Dessa människor har ännu inte upptäckt sin världsuppfattnings oerhörda primitivitet. Med samma naivitet som hos naturmänniskan tror de blint på "livlösheten" inom detta kolossalt omfattande, levande, arbetande område, som är grundvalen och huvudvillkoret för hela deras jordiska existens och livsupplevelse. De ser vattnet frysa till is och isen smälta till vatten. De ser vattnet förgasas till ånga och ångan förtäta sig för att åter bli vatten. De ser samma egenskaper hos alla andra fysiska materier. Allt kan smälta och förgasas, upplösas i sina sammansättningar, och allt kan åter förtätas till fasta materier eller ämnen. De ser, att allting är olika stadier i denna process. Men att denna förtätnings- och upplösningsprocess grundar sig på materialisations- och dematerialisationsförmågan från "den gudomliga världen", omsatt till vanemedvetande eller automatfunktion i fysisk materia, detta ser de icke. Och härom kan de naturligtvis inte heller alls veta någonting, eftersom de för länge sedan förlorat sina vakna, medvetna erinringar om sitt uppehåll och sina upplevelser i denna värld. Den religiöst troende lever därför lyckligt vidare, tillfreds med förklaringen att "Guds vägar är outrannsakliga", ja, han hyser till och med benägenhet att anse, att alla materiella företeelser är av "ondo" och helst bör föraktas, om man vill hoppas uppnå den ynnest hos Gudomen som öppnar porten till "himlen" eller "paradiset". Och hans hänryckning eller glädje blir så mycket större, som han i sin okunnighet om livet anser sig själv och sina likasinnade vara de enda åtråvärda för Gudomen. Övriga medvarelser tillhör "det onda". Och djuren är ju endast till som föda åt dessa "Gudomens utvalda", liksom växterna i stor utsträckning bara är till för att pryda deras trädgårdar, rum och vaser. Ja, ibland betvivlas till och med att de är levande. Och vad "mineralriket" beträffar, så är ju detta för samma människor en absolut "död" eller "livlös" värld. Den flitige materielle vetenskapsmannen eller forskaren undersöker, väger och mäter här i det oändliga, skaffar fram en hel ocean av resultat, men dessa utgör endast "siffror". Ingenting har ännu avslöjat för honom, att de undersökta ämnena eller materierna är vilje- eller tankemanifestationer, omskapade till automatfunktioner i fysiskt framträdande, och att de sålunda till hundra procent är uttryck för medvetande eller liv.
      Trots att dessa materier avslöjar lagar eller planer som bevisar intellektualitet, och intellektualiteten åter är själva livets allra högsta eller förnämsta kännetecken, så har detta inget inflytande på den rent materiellt inriktade forskaren. Hans vetande om "mineralriket" består ännu bara av döda tal, vilka, hur materiellt nyttiga de än må vara i den rent fysiska tillvaron, dock är absolut intetsägande när det gäller att bevisa materiens identitet som tanke, medvetande eller liv. Samme forskare lär därför i god tro ut, att "mineralriket" är en död och livlös värld, och han anar inte hur ovetenskaplig och meningslös hans lära i själva verket är. Livets absolut sanna facit har sålunda i verkligheten helt undgått hans uppfattning och insikt. Han betraktar "mineralrikets" yttre företeelser, väger och mäter dem, utan att fatta eller förnimma den bakom dessa företeelsers logik med nödvändighet existerande anden eller medvetenheten, tanken och viljan. Resultatet av hans forskning i "mineralriket" är helt analogt med en persons iakttagelse av ett stycke skrift på ett språk som han inte förstår. I en sådan situation kan personen ju endast skaffa sig kunskap om bokstävernas storlek, utseende och antal och om ordens och stavelsernas antal. Han kan, kort sagt, tillägna sig en hel del talmässiga uppgifter, medan han förblir helt ovetande om den tanke eller mening som skriftens författare haft för avsikt att uppenbara därigenom.
      Liksom väsendet här helt saknar möjlighet att förstå den i skriften uttryckta tanken eller meningen, saknar den materielle forskaren också helt möjlighet att förstå den djupare mentala verklighet som uppenbaras genom "mineralrikets" funktioner eller utlösningar. Han ser "bokstäverna", "orden", "meningarna" och kan sortera upp dem i grupper, men att de är uttryck för en tanke eller en mentalitet och alltså på sätt och vis utgör ett språk, detta ser han inte. Därför kan han naturligtvis inte komma i kontakt med denna mentalitet utan måste alltjämt låta sig nöja med de kalla och döda talresultaten, måste fortsätta att betrakta "mineralriket" som identiskt med "döden", trots att det utgör en ocean av "livsyttringar" och trots att det inte finns en enda plats eller en punkt - den må vara så liten att den kan täckas av en synålsspets - som inte utgör rörelse eller förändring och som därmed slutligen för den utvecklade forskaren blir ett orubbligt bevis för sin identitet med livet. Rörelse kan inte i något enda fall vara ett uttryck för döden utan är alltid och under alla förhållanden och i alla situationer detsamma som materialisation eller dematerialisation, något som omöjligen kan existera annat än som ett led i en logisk skapelse och som därmed blir identiskt med ett eller flera levande väsens medvetna eller omedvetna tillkännagivande av sin närvaro i universum. "Mineralriket" är alltså i kraft av alla sina energiarters natur som automatfunktioner identiskt med jagens begynnande medvetenhetsuttryck för längtan efter en lägre värld, d.v.s. efter en kontrast till deras nuvarande tillvaro. Då denna nuvarande tillvaro är "salighetsväsendenas" vakna dagsmedvetna tillvaro i minnesvärlden, är det alltså härifrån som dessa längtansenergier genom väsendenas undermedvetande fortplantar sig vidare till den "yttre världen".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.