Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 9 i nytt fönster    

 

De diskarnerade väsendenas eld och befruktningen. Vetenskapen känner endast till en tredjedel av livets kretslopp  427. Att denna eld är av en något annan natur än den starkt koncentrerade eld som flammar i kakelugnen, är ju en självklar sak. Den "gäldjurs-" eller "fisktillvaro" som väsendet senare repeterar i fostertillståndet, är heller inte helt lik den fisk- eller gältillvaro som existerar i havets vattenmassor utanför ägget eller livmoderns område. Det är bara i princip som det diskarnerade väsendets eld och kakelugnselden är samma sak. I det fysiska framträdandet har det diskarnerade väsendets eld med tiden fått en helt annan "våglängd". Och detta är ju gott och väl – annars skulle det vara alldeles omöjligt för de inkarnerade animaliska väsendena att existera på jorden. De diskarnerade väsendenas eld skulle hålla jorden i ett glödande och flammande tillstånd. Inget fysiskt liv och därmed ingen vaken fysisk dagsmedveten upplevelse skulle vara möjlig för något väsen. Men även om denna eld inte, såsom ett diskarnerat klotväsens eld, är lika fysiskt förnimbar som en värmande kakelugnseld, så är den stark nog att influera eller påverka de inkarnerade levande väsendenas aura och därigenom förena sig med dessa väsens sexuella energier och, som vi ska se senare i Livets Bog, åstadkomma befruktningen eller säkra arternas fortbestånd.
      Hela denna repetitionsskala som de animaliska väsendena representerar här på jorden genom sina organismers tillblivelse, blir för den utvecklade forskaren ett tämligen utförligt bevismaterial för den tillvaro som sträcker sig från väsendenas utgång ur "salighetsriket" och fram till deras nuvarande animaliska tillvaro. Den första reaktionen av de levande väsendenas begynnande längtan efter en fysisk tillvaro var, som tidigare nämnts, identisk med alla de osynliga krafter som hör hemma under begreppet "elektricitet". Ännu känner inte vetenskapen till vad "elektricitet" är. Den känner endast till dess verkningar, men själva förklaringen till dess natur har vetenskapen ännu inte kunnat ge, och den kommer heller aldrig någonsin att bli i stånd att påvisa dess verkliga analys, så länge den endast, som vi senare ska se, känner till en tredjedel av själva spiralens område, det vill säga av själva livets kretslopp. Det är självklart att en sådan kunskap måste vara tämligen ofullständig eller bristfällig, ja, helt i avsaknad av realistiska helhetsanalyser.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.