Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 9 i nytt fönster    

 

Hjälte- och skurkbeteckningar är illusoriska  437. Men liksom romanens förstnämnda slut inte var matematiskt, är inte heller dess början matematisk, utan i stor utsträckning osanning. I verkligheten, kosmiskt sett, existerar inga hjältar. En hjälte är ett väsen som kan besegra ett annat väsen. Men ett väsen som kan besegra ett annat väsen är ju detta väsen överlägset. Och att ett överlägset väsen kan besegra ett underlägset väsen, kan ju inte vara någon hjältegärning. Och att ett större antal besegrar ett mindre antal, är ju inte särskilt smickrande. Hjälteanalysen är således endast en timlig företeelse.
      Men så hävdar man kanske att om ett mindre antal besegrar ett större antal, är detta mindre antals personer hjältar. Men här är ju principen densamma. Om ett mindre antal besegrar ett större antal, har den överlägsna kraften ju inte legat i själva personernas antal, utan i helt andra företeelser som gjort det mindre antalet till en överlägsen maktgrupp. Dess seger är således i realiteten bara en seger över en underlägsen maktgrupp, helt oberoende av antalet. Följaktligen kan den, kosmiskt sett, inte alls göra anspråk på någon hjältegloria.
      Så är frågan slutligen om skurken verkligen är en så stor skurk som det allmänt antas. Då all högre intellektuell utforskning av livet och tillvaron orubbligt leder fram till den analys som säger, att "inte en sparv faller till marken utan att det är Guds vilja" och att till och med "våra hårstrån är räknade" samt att "vad människan sår får hon också skörda", så är det, kosmiskt sett, omöjligt för ett väsen att uppleva något som det inte självt har "sått" eller djupast sett är upphov till.
      När en människa därför blir föremål för en annan människas förföljelse eller obehagligheter, är det i själva verket endast sin egen "säd" hon är i färd med att "skörda". Men när man själv är den första orsaken till sina egna lidanden, är man ju i allra högsta grad "skurkens" medbrottsling. Ja, "skurken" har i själva verket varit den gudomliga jordmån, i vilken ens "säd" har kunnat växa och frodas. Att detta inte är så behagligt i de fall då "säden" innebär förföljelse och lidande, som i de fall då "säden" är glädje och kärlek, kan inte läggas "skurken" till last. Detta att inte döma, blir således en vetenskaplig insikt allteftersom verklig intellektualitet får insteg i jordmänniskornas orienteringsförmåga. De som dömer kan därför endast vara väsen som inte har någon högre intellektuell utforskning av livet bakom sig, helt oberoende av vilken framträdande position de må ha i fråga om "timlig" förmåga att analysera. På det verkliga eller absoluta livets område är de att hänföra till de väsen, om vilka det är sagt att de "vandrar tryggt, där änglar inte törs träda".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.