Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 9 i nytt fönster    

 

Symbol nr 9 är uttryck för ett evighetsfacit och är alltså inte en relativ företeelse. När vetenskapen förnekar Gudomens existens eller alltets identitet som levande väsen och väsendenas odödlighet   439. Den analys som vi fått här i detta avsnitt och genom symbol nr 9 är att betrakta som en absolut helhetsanalys av det problem som behandlas. Vi har i stora drag sett, hur alla universums eller världsalltets grundenergier ingår i ett samspel som utgör ett hundraprocentigt logiskt led i en evig fortsättning. Vår analys är sålunda ett evighetsfacit, vilket vill säga ett facit som aldrig kan bli annorlunda. Det är alltså inte ett relativt facit som symbol nr 9 uttrycker, utan den är ett fysiskt uttryck för den kombination av universums bärande lagar, som till sin natur aldrig har börjat och aldrig kan upphöra att existera, lagar som skiljer sig från alla andra existerande lagar genom att de inte som dessa är resultat av föregående tänkande, utan utgör eviga realiteter. De utgör själva Gudomens vegetabiliska, animaliska och mineraliska struktur. De är det bärande i Gudomens sanna kropp och medvetande och måste enbart av den grunden vara eviga och orubbliga. Vore de inte detta, så måste ju Gudomen en gång ha börjat. Men något som har en början är ett timligt ting. Men då ett timligt ting endast kan existera som en verkan av en föregående orsak, måste Gudomen alltså förklaras som identisk med en verkan av något föregående. Men något som är en verkan av något föregående är ju ett "skapat ting". Och Gudomen skulle alltså vara ett "skapat ting". Och detta "skapade ting" måste skilja sig från alla andra "skapade ting" i världen genom att vara utan en "skapare". Detta "skapade ting" måste alltså ha skapat sig självt. Men hur var detta möjligt? - Innan tinget var skapat, fanns det ju inte till, och då det inte fanns till, kunde det omöjligt skapa sig självt. Något som inte existerar är lika med "intet". Och att ha detta "intet" till grundval för en världsbild eller för ett världsallt kan inte vara en tänkande människa värdigt. En sådan grundval saknar ju all logik.
      Icke desto mindre är det denna inställning som den jordiska vetenskapen har (om ock omedvetet) så länge den förnekar Gudomens existens eller alltets identitet som ett levande väsen samt väsendenas odödlighet. En världsbild som vilar på ett sådant förnekande, pekar oundvikligt tillbaka på ett absolut "intet" som sitt första facit och är sålunda själva kontrasten till verkligheten. Den är kulminationen av osanning eller övertro och är därmed timlig eller förgänglig. Den utgör inte något evighetsfacit, den är helt omatematisk och ovetenskaplig.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.