Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

Krig utgör forntida religioners efterlämnade vanemedvetande och har ingenting med kristendom att göra   453. Här menar säkert någon läsare, att krigssituationer i regel inte är någonting som man önskar sig utan som uppstår som en oundviklig nödvändighet t.ex. när man måste skydda sig mot förtryck eller slå tillbaka angrepp eller överfall eller försvara sina rättigheter o.s.v. Och det är ju riktigt, att mänskligheten i själva verket är så långt framskriden i utveckling, att krig inte längre är ett så lysande ideal som i svunna tider och i realiteten inte önskas av dess upphov utan snarare betraktas som en påtvungen nödvändighet. Men denna sida av saken är ju blott vad som är synligt i nuet eller i krigets utlösningsögonblick. Varje krigs verkliga orsak ligger absolut inte i nuet; den ligger för de nu levande jordmänniskornas vidkommande årtusenden tillbaka i tiden. De krig som förklaras eller förberedes i dag, har inte sin verkliga och djupaste rot i de orsaker som de i dag säges vara baserade på. Dessa är i realiteten endast yttre fysiska utlösande moment. Och dessa moment åter är i verkligheten vibrerande reaktionsvågor från en länge sedan försvunnen tidsperiod med helt andra dagsmedvetna ideal och auktoriserade moralföreskrifter än de som man i dag söker öva in som vägen till fullkomlighet.
      Att det verkligen är på detta sätt har gång på gång obestridligen bevisats i och med att många krigförande makter haft en auktoriserad moral som utgjort den diametrala motsatsen till krig. Detta gäller i synnerhet de makter som kallar sig "kristna", hos vilka den auktoriserade, obligatoriska moral- eller religionsundervisningen i skolorna innehåller sådana fundamentala föreskrifter som: "Stick ditt svärd i skidan, ty den som tar till svärd skall förgöras genom svärd" - "Vänd den högra kinden till, när du blir slagen på den vänstra" - "Hämnens icke eder själva, mina älskade... Jag skall vedergälla det, säger Herren" - "Älska din nästa som dig själv" o.s.v. Och genom tusentals auktoriserade präster har sådana ord lärts ut i dessa makters statskyrkor eller religiösa institutioner.
      Då kristendomen utan dessa ideal inte på något vis kan vara "kristendom", är alltså krig någonting som under inga omständigheter kan höra in under begreppet "kristendom". Att krig icke desto mindre kan förekomma som ett öde som är en "moralisk" nödvändighet, detta bevisar endast, att denna "moral" och detta öde inte har något med "kristendom" att göra.
      Varifrån härrör då denna moral och detta öde? - Svaret är enkelt. De kan endast härröra från en tidsperiod som var före kristendomen. Detta stämmer helt överens med verkliga fakta. Moral och öde före kristendomens tid var ju helt baserade på krig. Blott de som utmärkte sig i striden var hjältar, var kvalificerade för den tidens himmelrike. Ja, kriget var denna tidsperiods enda åtråvärda levnadsart. Krig var det enda som öppnade porten till "Valhall" och gav tillträde till gudarnas ynnest. Dessutom var denna levnadsart den naturligaste fortsättningen på djurens, och djuren var ju jordmänniskornas ursprung.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.