Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

Krig utgör forna religioners efterlämnade vanemedvetande och har ingenting med kristendom att göra  453. Här menar säkert någon läsare att krigssituationer i regel inte är något man önskar, utan något som uppstår som en oundviklig nödvändighet, till exempel när man måste skydda sig mot förtryck eller slå tillbaka angrepp eller överfall eller försvara sina rättigheter osv. Och det är ju riktigt att mänskligheten i själva verket är så långt framskriden i utveckling, att krig inte längre är ett så lysande ideal som i svunna tider och i verkligheten inte önskas av dess upphov, utan snarare betraktas som en absolut påtvingad nödvändighet. Men denna sida av saken är ju bara vad som är synligt i nuet eller i krigets utlösningsögonblick. Varje krigs verkliga orsak ligger absolut inte i nuet, den ligger för de nu levande jordmänniskorna årtusenden tillbaka i tiden. De krig som förklaras eller förbereds i dag, har inte sin verkliga och djupaste rot i de orsaker som de i dag sägs vara baserade på. Dessa är i realiteten endast yttre fysiska, utlösande moment. Och dessa moment i sin tur är i verkligheten vibrerande reaktionsvågor från en länge sedan svunnen tidsperiod med helt andra dagsmedvetna ideal och auktoriserade moralföreskrifter än de som man i dag söker öva in som vägen till fullkomlighet.
      Att det verkligen är på detta sätt, har gång på gång obestridligen bevisats genom att många krigförande makter haft en auktoriserad moral som utgör den fullständigt diametrala motsatsen till krig. Detta gäller i synnerhet de makter som kallar sig "kristna", hos vilka den auktoriserade, obligatoriska moral- eller religionsundervisningen i skolorna innehåller sådana fundamentala föreskrifter som: "Stick tillbaka ditt svärd. Alla som dräper med svärd skall själva dödas med svärd" – "Vänd den högra kinden till, om du blir slagen på den vänstra" – "Ta inte rätten i egna händer, mina kära, ... jag ska utkräva den, säger Herren" – "Älska din nästa som dig själv" osv. Och genom tusentals auktoriserade präster har sådana ord lärts ut i dessa makters statskyrkor eller religiösa institutioner.
      Då kristendomen utan dessa ideal inte på något vis kan vara "kristendom", är alltså krig någonting som under inga omständigheter kan höra hemma under begreppet "kristendom". Att krig inte desto mindre kan förekomma som ett öde, som är en "moralisk" nödvändighet, bevisar endast att denna "moral" och detta öde inte har något med "kristendom" att göra.
      Varifrån härrör då denna moral och detta öde? Svaret är enkelt. De kan endast härröra från en tidsperiod som var före kristendomen. Detta stämmer också helt överens med verkliga fakta. Moral och öde före kristendomens tid var ju helt baserade på krig. Endast de som utmärkte sig i strid var hjältar, var kvalificerade för den tidens himmelrike. Ja, kriget var denna tidsperiods enda åtråvärda levnadssätt. Krig var det enda som gav tillträde till "Valhall", gav tillträde till gudarnas ynnest. Dessutom var detta levnadssätt den naturligaste fortsättningen på djurens, och djuren var ju jordmänniskornas ursprung.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.