Läs och sök i Tredje testamentet
| "Fast materia" kan ses som "gasformig". En diamant är en "himlarymd" med "vintergator", "solsystem", "planeter" och "månar" |
493. Vi har nu kommit så långt i den "kosmiska kemin" eller analyseringen av materierna att vi sett, att dessa i själva verket är "tankeklimat", oavsett vilken form de förekommer i – fast, flytande, gasformig eller andlig – och oavsett om de visar sig som kraft, rörelse, ljus eller färg.
Allt som i universum eller världsalltet existerar utanför det högsta elementet, som vi kallar "jaget", är alltså att beteckna som "materia".
"Materia" i sin tur är detsamma som sinnen och sinnesreaktion.
Att något är "mörkt" eller "ljust", "fast" eller "flytande", "gasformigt" eller "andligt", är endast en sinnesreaktion, på samma sätt som när något är "vackert" eller "mindre vackert", "fullkomligt" eller "ofullkomligt".
Att det verkligen är så, framgår tydligt av att det som är "ljust" för den ena sinnesuppsättningen, kan vara "mörkt" för den andra, liksom att det som är "fast" eller "flytande" för den ena, kan vara "gasformigt" eller" andligt" för den andra sinnesuppsättningen.
Så är till exempel förhållandet med en diamant.
För den jordiska människan är väl en sådan något av den mest förtätade eller fasta materia som hon kan iaktta med sina nuvarande sinnen.
Men för andra sinnesuppsättningar, till exempel "kosmiska", utgör en sådan diamant ett stycke "himlarymd" med "vintergator" och "solsystem", "planeter" och "månar", på samma sätt som den himlarymd vi själva skådar in i när vi ser upp mot stjärnorna.
Förhållandevis är det samma väldiga avstånd mellan "stjärnorna" eller de fasta partiklarna i den mikrokosmiska "himlarymden" som i den stora, av jordmänniskorna kända makrokosmiska stjärnvärlden.
Men också i de mikrokosmiska "himlarymderna" blir de "fasta" punkterna bara till sinnesreaktioner. Den "kosmiska" förnimmelseförmågans allsidiga omställbarhet till skilda, likaså "kosmiska" utsiktspunkter gör det möjligt för dess upphov att komma dessa "fasta punkter" (mikrokosmiska solsystem, planeter och världar) så nära in på livet, att även de var för sig blir synliga som ett stycke "himlarymd", bestående av "vintergator", "stjärnhopar", "solsystem", "klot" och "månar", vilka i sin tur – vid en ny omställning av den "kosmiska" sinnesuppsättningen – blir till nya "himlarymder" med "stjärnhopar", "solsystem och "vintergator", och så fortsätter det. I sanning, här finns inga gränser. Den oändliga världsrymden är lika väldig inne i diamanten som utanför den. Och den jordmänskliga uppfattningen av diamanten som "fast" materia måste, som den illusion den var, ge vika för den högre "kosmiska" uppfattningen eller synen (Faderns eller Gudomens eget upplevelsesätt). Även inne i diamanten vandrade vi, i kraft av den "kosmiska synen", bokstavligt talat genom "spiral" efter "spiral", "himlarymd" efter "himlarymd", alla lika oändligt, lika storslaget uppfyllda av solar och världar som den rymd vi kom ifrån utanför diamantens område. Diamanten blev till "gasformig materia" inför vår gudomliga syn, och vår egen himlarymd med vår jord och sol blev, sedda från denna utsiktspunkt i mikrokosmos, till en fjärran, "överjordisk" makrokosmisk sfär, som var lika avlägsen som de sfärer vilka befinner sig ovanför vår vanliga himlarymds vintergator och stjärnhopar. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt