Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

"Fast materia" kan ses som "gasformig". En diamant är en "himlarymd" med "vintergator", "solsystem", "planeter" och "månar"   493. Vi har nu kommit så långt i den "kosmiska kemin" eller analyseringen av materierna, att vi sett att dessa i realiteten är "tankeklimat", likgiltigt vilken form de förekommer i - fast, flytande, gasformig eller andlig - och likgiltigt om de visar sig som kraft, rörelse, ljus eller färg. Allting som i universum eller världsalltet existerar utanför det högsta elementet, som vi kallar "jaget", är alltså att beteckna som "materia". "Materia" återigen är detsamma som sinnen och sinnesreaktion. Att något är "mörkt" eller "ljust", "fast" eller "flytande", "gasformigt" eller "andligt" är blott sinnesreaktion, på samma sätt som när något är "vackert" eller "mindre vackert", "fullkomligt" eller "ofullkomligt". Att det verkligen är på detta sätt framgår tydligt därav att det som är "ljust" för den ena förnimmelseförmågan, kan vara "mörkt" för den andra, liksom att det som är "fast" eller "flytande" för den ena, kan vara "gasformigt" eller" andligt" för den andra. Så är t.ex. förhållandet med en diamant. För den jordiska människan är väl en sådan något av det mest förtätade eller fasta bland ämnen som hon kan iaktta med sina nuvarande sinnen. Men för andra sinnesarter, t.ex. "kosmiska", utgör en sådan diamant ett stycke "himlarymd" med "vintergator" och "solsystem", "planeter" och "månar", analog med den himlarymd vi själva skådar in i, när vi ser upp mot stjärnorna. Förhållandevis är det samma väldiga avstånd mellan "stjärnorna" eller de fasta partiklarna i den mikrokosmiska "himlarymden" som i den stora, av jordmänniskorna kända makrokosmiska stjärnevärlden.
      Men också i de mikrokosmiska "himlarymderna" blir de "fasta" punkterna bara till sinnesreaktioner. Den "kosmiska" förnimmelseförmågans allsidiga omställbarhet till skilda, likaledes "kosmiska" utsiktspunkter gör det möjligt för dess upphov att komma nämnda "fasta punkter" så nära in på livet, att dessa var för sig framträder som ett stycke "himlarymd", bestående av "vintergator", "stjärnhopar", "solsystem", "planeter" och "månar", vilka i sin tur - vid en ny omställning av den "kosmiska" förnimmelseförmågan - blir till nya "himlarymder" med "stjärnhopar", "solsystem", "vintergator" och så vidare i ständig fortsättning. Här finns i sanning inga gränser. Den oändliga världsrymden är lika väldig inne i diamanten som utanför den. Och den jordmänskliga uppfattningen av diamanten som "fast" materia måste, som den illusion den var, ge vika för den högre "kosmiska" uppfattningen eller synen (Faderns eller Gudomens eget upplevelsesätt). Till och med inne i diamanten vandrade vi, i kraft av den "kosmiska synen", bokstavligt talat över "spiral" efter "spiral", "himlarymd" efter "himlarymd", alla lika oändliga, lika storslaget uppfyllda av solar och världar som den rymd vi kom ifrån utanför diamantens område. Diamanten blev till "gasformig materia" för vår gudomliga syn, och vår egen himlarymd med vår jord och sol blev, sedda från denna vår utsiktspunkt i mikrokosmos, till en fjärran, "överjordisk" makrokosmisk sfär som var lika avlägsen som de sfärer vilka befinner sig ovanför vår vanliga himlarymds vintergator och stjärnhopar.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.