Läs och sök i Tredje testamentet
| "Materia" och "ljus" är identiska. "Materiens" färg är detsamma som dess "himmelska ljus". Alla färger, även "vitt" och "svart", är samma ting, sett i skilda "kosmiska perspektiv" |
495. Men ljuset från denna "himlarymd" finns alltjämt kvar.
Det var ju ljuspartiklarna som inverkade på sinnena.
I verkligheten är det endast ljuset som förnims.
Materia är bara koncentrerat "ljus".
Men då "ljus" återigen är detsamma som det vi kallar "färg", blir varje ämnes färg detsamma som dess vidarebefordrade, speciella "himmelska ljus".
Därför ser vi att materien också har färg.
Då denna framträder i sju grundarter, blir det alltså sju grundarter av ljus.
Då dessa grundarter i själva verket är ett och samma ting, sett på olika "avstånd" från jagets belägenhet, blir det också här perspektivprincipen som ligger till grund för deras olikartade inverkan på sinnena.
När tinget framträder i sju olika framtoningar för sinnena, innebär det att vi ser det i sju olika kosmiska avståndsförhållanden till jagets belägenhet.
Det som ligger längst bort från jaget har naturligtvis minst inverkan på jagets sinnesuppsättning, medan det som ligger närmast har det största inflytandet på denna.
Det är samma förhållande som gör sig gällande när vi står på en lång, rak väg.
Närmast oss har vägen starkast inverkan på våra sinnen, medan dess inverkan avtar i samma mån som den når ut i synfältets yttersta periferi.
Detta visar sig genom att vägen förefaller bredast där vi står, medan den förefaller smalast i synfältets yttersta rand.
Dess inverkan på åskådarens fysiska sinnen framträder tydligt i form av en skala.
Att vägen är lika bred i vårt synfälts periferi som i dess centrum, och att dess horisontella "förminskning" är en illusion, baserad på perspektivprincipen, vet varje normal kulturmänniska. Detta vetande är i själva verket ett slags första form av "kosmiskt vetande". Däremot vet denna människa inte att varje form av förnimmelse är baserad på samma princip, alltså även förnimmelsen av ljuset. Det ljus som är längst bort i vårt kosmiska synfält verkar naturligtvis också svagast på sinnena och förefaller oss därför mindre starkt än det som är oss närmast, vilket alltså tycks oss vara långt starkare än det förstnämnda. I den fysiska förnimmelsen ger sig detta till känna genom färgskalan. Det ljus som i denna skala, kosmiskt sett, är mest avlägset för oss, skapar en reaktion i våra sinnen som vi benämner "röd färg". På något närmare håll verkar ljuset i motsvarande grad starkare och skapar en reaktion i våra sinnen som vi kallar "orange färg". Därnäst kommer i samma ordning de ljusreaktioner som vi kallar "gul färg", "grön färg", "blå färg", "indigofärg" respektive "violett färg". Därefter finns det ytterligare två färger, nämligen "svart och "vitt", men kosmiskt sett är den "svarta" färgen endast identisk med alla färgerna sedda i ett visst perspektiv. Detsamma gäller den "vita" färgen. Ingen "svart" eller "vit" färg kan existera annat än som en kombination av alla de övriga färgerna tillsammans. Den "svarta" och den "vita" färgen är alltså i själva verket samma sak. Att de inte desto mindre framträder för våra sinnen som två diametrala motsatser, beror, som vi ska se av det följande, återigen på perspektivprincipen. |
Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.
Översikt