Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

"Urbegäret" är livets eller tillvarons första späda grodd. En absolut skaparförmåga (kosmiskt sett) kan inte existera i världsalltet. Vårt skapande är endast "ett omskapande av något till något". Ett "nytt något" kan inte uppstå  545. Vi ska nu vända tillbaka till "urbegäret". Som vi tidigare påpekade, är detta bindemedlet mellan "X1" och "X2". Vi konstaterade att det förtonar in i "X1" och är den första slöjan mellan forskaren och livets upphov. "Urbegäret" är den allra första svaga begynnelsen till skapandet av "det absoluta någots" "syn" av sig självt. Det är det första "skapade tinget" och blir alltså den första illusionen. Det är livets eller rörelsens allra första späda grodd. Och dess framträdande här i våra analyser har alltså avslöjat en ny realitet, "ett något, genom vilket något nr 1 kan skapa eller uppleva". Vi har inledningsvis kallat detta "något" för förnimmelse- eller skaparförmågan. Men då upplevelserna, som vi just har sett, endast är verkliga i form av illusioner, täcks detta nyupptäckta "någots" analys som "förnimmelse- eller skaparförmåga" inte fullt korrekt av det nämnda uttrycket. En förmåga som frambringar "något" som i sig självt inte finns, är inte en verklig "skaparförmåga", och en sådan kan inte existera i världsalltet. Om en sådan verkligen kunde existera, måste den kunna frambringa "något" av "intet", det vill säga omskapa ett "intet" till ett "något". Eftersom detta är en fysisk och andlig omöjlighet, kan den realitet som vi nu kallar "förnimmelse- eller skaparförmågan" endast vara en förmåga att omskapa "något" till "något", vilket ytterst betyder: att omskapa en och samma sak till en och samma sak.
      Visserligen uppfattar vi det inte på det sättet, utan betraktar varje form av skapelse som identisk med "förändring". Men då varje form av förändring är identisk med begränsning och kan uttryckas i mått, vikt, färger, volym och dylikt, och samtliga dessa företeelser i realiteten är illusoriska, eftersom de i sig rymmer "det obegränsade" eller "oändligheten", framstår det här som faktum att vår "skapelse", i absolut kosmisk mening, har varit en omskapelse av "något" till "något". Eftersom det absolut existerande "något" uppfyller alltet, utgör alltet allt som över huvud taget existerar, och varje form av något annats existens måste därmed vara lika med "intet", det vill säga vara en illusion. När vi uppfattar vår skapelse som identisk med "förändring", innebär detta alltså att vi uppfattar vår skapelse som en "förändring" av "något". Men en "förändring" av "något" kan i absolut mening endast bli en omskapelse av detta "något" till ett "intet", vilket är en absolut omöjlighet. När vi likväl uppfattar vår skapelse som en "förvandling" av "något" till ett annat "något", blir detta andra "något" lika med "intet", det vill säga en illusion, eftersom det första "något" uppfyller alltet, det vill säga är allt som existerar, och endast kan vara det existerande. Ett nytt "något" kan inte uppstå. Var skulle det komma ifrån? "Något" kan inte komma av "intet", och "intet" kan inte bli till "något". Allt som existerar har alltid existerat.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.