Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

"Ödeslagen": Alla måste tjäna alla  608. Då allt liv således uteslutande baserar sig på "hunger" och "mättnad", blir allt liv en rörelse i "spiraler". Men eftersom en sådan rörelse för varje enskilt väsen blir en vandring genom den ena tillfredsställelsen efter den andra av dess djupaste önskningar eller ideal, får den utvecklade forskaren även här bekräftelse på att alla väsen i universum eller världsalltet är absolut "jämställda". Att de i "spiralerna" befinner sig efter varandra och alltså inte uppnår sina fysiska och andliga ideal samtidigt, framhäver bara ytterligare universums storslagna, allt överglänsande struktur. Om väsendena inte vore placerade efter varandra i "kretsloppet", skulle det över huvud taget inte finnas någon kolorit i universum eller tillvaron. Om allt stod på samma stadium, måste allt vara lika, och den nu så absolut genomförda betingelsen, att alla måste tjäna alla, skulle vara en omöjlighet, ja, all manifestation skulle helt enkelt vara utesluten. Om de levande väsendena inte kom efter varandra i livets kretslopp eller spiralerna, skulle varken mikro- eller makroväsen existera. Och utan dessa, hur skulle skapandet av organismer, skapandet av himmel och jord, skapandet av tillvaroplan kunna äga rum, ja, kort sagt, hur skulle livet egentligen kunna existera?
      Vårt elfte grundfacit visar oss således att all funktion eller skapelse är baserad på att ge liv åt andra väsen. Vi kan inte dricka ett glas vatten utan att det betyder skapande av liv och aktivitet för andra väsen, ja, vi kan inte ens ta av eller sätta på en sko utan att denna handling får betydelse för myriader av levande väsens tillvaro. Är inte skon till för att ge värme åt foten? Är inte foten en del av ett universum som fordrar omsorg och värme för sin existens och då blir till en beboelig värld för myriader av levande väsen i sitt inre? Samma sak gäller om varje ord som uttalas, ja, till och med ett väsens allra minsta lilla ohörbara suck skapar aktivitet i upprätthållandet av ett eller annat slag av tillvaro för levande väsen. Vi kan alltså inte röra en lem, vi kan inte se en ljusstråle eller höra det svagaste ljud, som inte grundar sig på existerande medväsen i såväl mikro- och makro- som mellankosmos. Detta är den sanna livslagen. Det är ödeslagen.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.