Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

Erinringarna framträder i två faser   635. Erinringen ger oss alltså förmåga att igenkänna principen eller kärnan i besläktade upplevelser. Och vi kan indela den i två faser. Den första fasen är den, i vilken vi upplever erinringen som blott och bart ett "minne" och där den ger oss klara detaljer av en viss bestämd upplevd företeelse. Den andra fasen är den, i vilken erinringen inte längre uppvisar klara exakta detaljer av den upplevda speciella företeelsen och därför endast finns kvar i medvetandet som en kunskap om företeelsens princip eller kärna.
      Men kännedomen om en företeelse, vars detaljer vi inte längre "minns", förnimmer vi inte längre som en "erinring". Den är nu närmast att betrakta som en ny förmåga eller talang. Om vi tänker oss, att ett väsen i sitt nuvarande jordeliv går igenom en mycket svår sjukdom, t.ex. kräfta, kommer denna upplevelse att i dess medvetande skapa en betydande insikt i denna sjukdoms detaljer och symtom. I väsendets nuvarande jordeliv kommer detta vetande att framstå som en mycket realistisk eller fundamental "erinring" och utgör alltså fas nr 1. Men när detta jordeliv för länge sedan upphört och väsendet föds till ett nytt liv, har det inte mera kvar detta vetande som en medveten "erinring". Men att vetandet likväl finns i dess medvetande framgår av dess inställning till eller förståelse för varje kräftpatient som det eventuellt möter i sitt nya jordeliv. Det visar sig här, att väsendet i särskilt hög grad har förmåga att sätta sig in i en sådan patients kval och lidanden, kan göra den sjukes tillstånd helt levande för sig i sin egen mentalitet. Detta vill säga, att väsendet omedvetet kan förbinda sitt möte med kräftpatientens tillstånd med sin egen numera okända eller glömda upplevelse av en liknande eller besläktad företeelse. Och i verkligheten är det denna glömda upplevelses princip som blir levande för väsendet i dess medvetande, utan att det därför är på det klara med att denna princips levande bild av den andres sjukdom i själva verket blott är reminiscenser av dess egen upplevelse av samma företeelse i en okänd forntid. Denna levandegörelse av andras lidanden i individens eget medvetande sker uteslutande i kraft av en omedveten mobilisering av individens egna "erinringar" från tidigare liv, framträdande i fas nr 2.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.