Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
 
 St:  
(289-638) 
 
Avancerad sökning
   

 

Jordzonens "äldste". "Världsåterlösarna" är jordmentalitetens "salt"   636. Om individen däremot inte alls upplevt en kräftsjukdom eller någonting liknande, har han inte något, med vars hjälp han i sitt eget medvetande skulle kunna levandegöra ett annat väsens nuvarande sjukdom, och kan därför inte realistiskt fatta eller förstå den. Och han kommer därför att uppträda "kallt" och "okänsligt" mot ett sådant väsen. Han har med andra ord ingen förmåga att känna "medlidande". Att han inte har denna förmåga betyder alltså återigen detsamma som att han är ur stånd att förnimma eller känna andra väsens lidande i sitt eget medvetande.
      Här ser vi alltså, vilken stor tillgång det är för det levande väsendet att ha genomgått lidanden. Ju flera lidanden väsendet upplevt i tidigare liv, desto större erinringskvantum kan det (ehuru omedvetet) mobilisera eller betjäna sig av vid varje möte med andra väsen som befinner sig i lidande. Desto större förståelse har det för vad det ser eller blir vittne till. Och i samma mån som det har verklig förståelse för vad det bevittnar av lidande, växer i dess medvetande medkänslan för lidande medväsen.
      Men det är inte endast på lidandesområden som erinringarna överföres till framtida liv som tillgångar för förnimmelseförmågan. Samma princip gäller naturligtvis på alla andra upplevelseområden och skapar överallt förståelse. Och med denna realistiska förståelse försvinner all indignation eller bitterhet. Väsendet blir "tolerant". I samma grad som ett väsen under jordeliven fått upplevelser på alla förekommande jordmänskliga områden eller företeelser i den dräpande principens zon, har erinringsmaterialet samlat sig i dess medvetande. Och ju större material väsendet på så vis samlat, desto mer kan det mobilisera till hjälp för levandegörelsen eller förståelsen av ifrågavarande områden, när det i nya jordeliv konfronteras med dessa. Och ju mera individen sålunda kan mobilisera i sitt medvetande till hjälp för sin förståelse av de olika företeelserna som han möter i sitt dagliga liv, desto fullkomligare blir hans uppträdande inför dessa. Medan han i tidigare jordeliv blev förtvivlad och kände sig hjälplös i sitt eget lidande och var helt okänslig för andra väsens lidande, förblir han nu helt lugn inför sina egna, och medkännande inför andras svårigheter. Medan han i tidigare upplevelser av andra väsens fientliga hållning mot honom på grund av okunnighet (bristande erinringsmaterial på ifrågavarande fält) var helt oförstående och därför blev irriterad, blev vred och hatisk mot dessa väsen, blir han nu (på grund av det senare förvärvade, men nu omedvetna, erinringsmaterialet på samma fält) helt och fullt förstående inför dessa väsen. Och därmed bortfaller hela grunden för indignation och vrede. Han blir stillatigande, men hjälpande och vägledande där han kan. Och det gamla talesättet att "den kloke alltid tiger stilla" får här en logisk motivering. Det är ett sådant väsen som "vänder den högra kinden till, när det blir slaget på den vänstra". Det vet, att var och en som manifesterar ofullkomlighet, inte vet vad han gör, och att all indignation och intolerans mot ett sådant väsen därför är orättfärdig och sålunda både oberättigad och dum.
      Man förstår härav, vilken enorm betydelse tidigare upplevelser har för individens utformning av sitt nuvarande liv och hur denna utformning i sin tur får betydelse för samma väsens kommande jordeliv. Och det är lätt att inse, att väsen med ett överflödande rikt erinringsmaterial från lidandesområden i tidigare jordeliv måste vara helt annorlunda i sitt medvetande och framträdande i sitt nuvarande jordeliv än väsen som ännu blott har relativt litet erinringsmaterial från tidigare liv. De förstnämnda väsendena kan man beteckna som jordzonens "äldste", även om denna deras identitet naturligtvis är helt oavhängig av deras nuvarande fysiska ålder. Det är de yppersta av dessa erfarenhetsrika väsen som vi benämner "vismän", verkliga "profeter" och "världsåterlösare". Och det är dessa sistnämnda som är jordmentalitetens "salt" och som befriar mänskligheten från förtappelse eller fördärv, allt eftersom denna mänsklighet får lidandeszonen utlevd och ropar efter livsmysteriets lösning, ropar efter frid och harmoni. Det är "världsåterlösarna" som leder mänskligheten mot den högsta kulturen, vilken alltmer är baserad på ande och intellektualitet.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.