Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
   

 

I sifferspråket måste det också finnas "subjekt" och "predikat" liksom i bokstavsspråket   1012. Talserien har som bekant endast tio siffertecken, nämligen siffrorna från noll till nio. Av dessa första tio tal är det bara talen ett till nio som har räknevärde. Men varför är det då nödvändigt att ha nollan före ettan? - Ja, varför är det nödvändigt att vi säger "jag", när vi vill ge uttryck åt situationer som vi skapat? - Varför säger vi t. ex. "jag tänkte", "jag skrev", "jag gick"? - Varför nöjer vi oss inte med att säga "tänkte", "skrev", "gick"? - Ja, är det inte för att dessa ord ensamma skulle vara fullständigt otillräckliga eller meningslösa? - Måste vi inte i en sådan situation fråga oss själva, "vem" eller "vad" som tänkte, skrev eller gick? - Vi måste åtminstone komplettera dessa otillräckliga ord med ett ord eller tecken för det "något" som tänkte, skrev eller gick. Och om vi inte känner detta "något", måste vi sätta t. ex. ett "X" framför orden, varigenom det kommer att heta: "X tänkte", "X skrev", "X gick". Men vad är detta "X" i denna situation annat än sifferseriens "noll"? - För att det skall kunna bli mening i orden, det vill säga för att orden skall kunna uttrycka de två kontraster som måste finnas för att någonting skall kunna vara en upplevelse och därmed bli en utsaga, måste vi alltså själva skapa ett tecken för den felande kontrasten. En utsaga som endast är uttryck för den ena kontrasten är inte någon utsaga. En utsaga kan endast existera som ett uttryck för en "rörelses" förhållande till en "fast punkt". Det är på detta faktum som varje sats i ett språk baserar sig. I varje sats måste det alltså finnas ett "subjekt" och ett "predikat". I annat fall är det ingen sats. Subjektet uttrycker den "fasta punkten", medan predikatet uttrycker "rörelsen". Liksom det vanliga bokstavsspråket endast är fullständigt när det uttrycker en "rörelses" förhållande till den "fasta punkten", så kan sifferspråket endast vara fullständigt när det uttrycker "rörelsens" förhållande till den "fasta punkten". Detta blir naturligt och självklart i samma mån som man förstår, att det i tillvaron över huvud taget inte existerar något härutöver. Och något som inte existerar kan omöjligt ge upphov till en utsaga. Skall siffer- eller talserien över huvud taget uttrycka en mening, alltså vara en utsaga om något existerande, så måste den vara underkastad samma lagar som bokstavsserien. En mening skriven med siffror måste också vara en utsaga om "rörelsens" förhållande till den "fasta punkten". Den måste också ha "subjekt" och "predikat". Och "subjektet" i sifferspråket är just talet noll, medan "predikatet" i själva verket är alla de övriga siffrorna eller talen. Detta betyder vidare att "nollan" är det tal eller "ord", kring vilket alla de andra talen kan placeras och fås att uttrycka en mening, alldeles på samma sätt som "subjektet" är det ord kring vilket andra ord i språket kan fås att uttrycka en mening. Alldeles som subjektet i sin djupaste analys är uttryck för det absolut orörliga, den "fasta punkten" eller "jaget", så är "nollan" i sin djupaste analys uttryck för samma "fasta punkt", tillvarons namnlösa, viljeförande och tänkande "något". Och det kan omöjligt förekomma en mening eller ett siffertal som inte har till uppgift att uttrycka detta namnlösa "någots" situation.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.