Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 10 i nytt fönster    

 

Makroväsendets hetsighet, slagsmål och skador samt dess mikroväsens öde. Forcerad utveckling. Om det inte fanns någon jordinvaliditet  663. Men det är ju alldeles samma besvär som varje felsteg i medvetandeyttringen åstadkommer hos universums alla övriga invånare. Om en jordmänniska råkar ut för en alltför stark tyngdmanifestation i sitt mentala framträdande, det vill säga ett "hetsighetsutbrott", och till exempel råkar i slagsmål, kan hon ju riskera att följderna av detta blir kroppsliga skador, förutom de mentalt mörka tankestämningar som en sådan upplevelse alltid åstadkommer. Hennes öde kan naturligtvis också föra henne in i andra former av kroppsskador eller olyckshändelser. Det är klart att sådana upplevelser inte i första hand är ägnade att skapa ljusa och lyckliga livsbetingelser för detta väsens mikroindivider. Och där de medför akut eller kronisk invaliditet i en organism, måste ovillkorligen dennas förmåga att erbjuda bostad eller livsrum åt dess normala mikroväsen bli reducerad i samma mån. Det är också klart att detta inte kan undgå att sätta sin prägel på mikroväsendenas öde. Dessa väsen måste då på konstgjord väg söka inordna sig under de genom invaliditeten åsamkade abnorma förhållandena. Och det är sådana förhållanden som jordmänniskorna i viss mån befinner sig i, och som de i stor utsträckning fått förmågan att övervinna följderna av. Denna förmåga har alltså uppstått som en följd av jordinvaliditeten. Och då denna förmåga innebär en stor utvidgning av väsendets skaparförmåga, ett överlägset mentalt kunnande, som inte skulle ha utvecklats så snabbt om inte jordaxeln hade blivit rubbad, kan man här se hur en invaliditet medför en forcerad utveckling eller ger väsendena möjlighet att inom en mycket kortare tidsrymd än som annars skulle vara fallet uppnå ett visst bestämt medvetandetillstånd.
      Jordmänniskornas kamp med de klimatiska förhållandena har, som vi redan berört, varit till utomordentligt stor nytta för deras rent tekniska utveckling. Uppfinningen av det artificiella ljuset och förmågan att bygga hus skulle annars ha varit okända företeelser på jordklotet. Men här kan man naturligtvis hävda, att utan jordinvaliditeten hade det inte heller funnits behov av sådana företeelser. Och det är ju riktigt. Men uppfinningen av det artificiella ljuset förde med sig att kunskapen om elektriciteten utvecklades, och arbetet med att bygga hus utvecklade förmågan att uppföra eller konstruera stora, invecklade tekniska företag, vilket nu sätter jordmänniskorna i stånd att alltmer uppfylla det gudomliga budet att lägga jorden under sig.
      I en värld där människorna inte behöver artificiellt ljus eller konstgjord värme, inte behöver bygga hus och dylikt, skulle den sporre till utveckling i hög grad fattas som nu stimulerar den jordiska mänskligheten. Denna mänsklighets individer skulle närmast vara att likna vid invånarna på någon paradisisk söderhavsö i förhållande till den tekniskt utvecklade kulturmänniskan. Att samma kulturmänniska, med hjälp av sin tekniska utveckling, blivit ett ännu större redskap i den dräpande principens tjänst än invånaren på den paradisiska söderhavsön, visar bara att hon fått ett tillfälligt försprång i utvecklingen. Hon har på grund av jordinvaliditeten nått ett stycke längre fram mot den dräpande principens kulmination i spiralkretsloppet än söderhavsbon.


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.