Stjärnsymbolen i menyn


Läs och sök i Tredje testamentet
   St:  
(639-1052) 
 
Avancerad sökning
Se symbol nr 11 i nytt fönster    

 

Döden kan inte i något enda fall innebära att livet upphör, utan hör samman med skapelse eller vidarebefordran av livsupplevelsen. All skapelse skulle vara omöjlig om inte döden existerade  707. Uttrycket "människa" betecknar således i realiteten inte "något levande", utan en manifestationsform eller en speciell form för manövrering av energierna som åstadkoms av "något levande" bakom dessa. Samma sak gäller naturligtvis uttrycken "djur" och "växter". Då alla sådana företeelser är "skapade ting", kan de i sig själva inte vara "det levande något" som är upphovet till eller skaparen av dessa företeelser. När någon av dessa företeelser, till exempel en människa, "dör", är det en "produkt" eller ett "skapat ting" som "dör". Men då ett "skapat ting" aldrig har varit "levande", kan det alltså inte vara "något levande" som "dör". Och då det inte kan vara "något levande" som "dör", kan det bara vara "något dött" som genomgår denna process. Och då det bara kan vara "det döda" som "dör", kan "döden" aldrig i något enda fall vara detsamma som "livets upphörande". Döden är i sig själv endast en upplösningsprocess och visar sig därmed höra hemma under skapelse, ty skapelse kan endast existera såsom utgörande de två processerna "upplösning" och "sammansättning". Materialet för skapelse existerar endast som "frigjorda" energier eller ämnen, och dessa kan omöjligt ha blivit "frigjorda" annat än genom upplösning, liksom skapelse inte kan existera annat än som en sammansättning av dessa "frigjorda" energier. "Frigörelse" eller "upplösning" blir alltså en föregående, absolut betingelse för varje skapelse, eftersom alla energier är bundna. Om de inte vore bundna, skulle det inte behövas någon kraft för skapelse. Det skulle då inte finnas något som hette "tyngd". Det skulle inte finnas något som kunde "falla ned", ja, det skulle över huvud taget inte finnas någon möjlighet att uppleva energi eller kraft. Men nu är det ett faktum att inget skapande, hur mikroskopiskt litet det än må vara, kan ske annat än genom övervinnande av energi. Det fordras energi för varje skapelse eller manifestation. Detta förhållande gör det till ett orubbligt faktum att energi eller materia endast kan existera i bundet tillstånd. Men detta bundna tillstånd skulle omöjliggöra all skapelse, om det inte fanns någon möjlighet till "upplösning" eller "frigörelse", vilket i själva verket bara betyder: ett omskapande av dessa materie- eller energiarters eviga förbindelse med den övriga materieoceanen. En verklig frigörelse i ordets absoluta mening existerar inte, för i så fall skulle den egendomligheten att "något kan bli till intet" vara ett faktum. En materie- eller energiarts verkliga frigörelse från den övriga materieoceanen i universum förutsätter nämligen att det kan uppstå ett gränsområde mellan den frigjorda energin och denna ocean, och detta område skulle då bestå av ett absolut "tomrum". Men ett absolut "tomrum" kan endast vara ett rum som innehåller ett absolut "intet". Och ett sådant rum existerar inte. Begreppet "intet" täcker endast en "tänkt" motsats till det "något" som ovillkorligen uppfyller "hela" universum, och som därigenom utesluter varje möjlighet för detta att bereda plats för något absolut "tomrum".
      Om en energi- eller materieart kunde omges av ett absolut "tomrum", skulle dess förbindelse med den övriga materieoceanen därmed vara för evigt avbruten. Skapandet av en ny förbindelse skulle vara helt uteslutet, för vilka energier skulle kunna gå genom ett absolut "tomrum"? En projektil? En raket? Nej, absolut inte. För i det ögonblick den passerade "tomrummets" gräns, skulle den omedelbart bli till "intet", liksom den av tomrummet omgivna materie- eller energiarten, mot vilken den siktade, för länge sedan skulle ha övergått i samma "intet". Och här skulle vi ha en situation till vilken det bara fanns en enda motsvarighet, nämligen att hela den övriga materieoceanen hade drabbats av samma öde. Eftersom även denna gränsade till "tomrummet", skulle den därmed ha mist den kontrast som gör den tillgänglig för förnimmelse. Allt hade således blivit till – "intet". Här måste man beakta att materia eller energi endast kan existera i kraft av sin beröring med andra energier. Om en energi helt kunde omges av absolut "tomrum", skulle en sådan beröring omöjligt kunna äga rum, och följaktligen kunde det inte heller uppstå någon reaktion. Och utan reaktion skulle all förnimmelse eller upplevelse av liv vara omöjlig, liksom "den treeniga principen" skulle vara en illusion. Och där livet nu uppträder suveränt som ett existerande "evigt något", skulle det absoluta "intet" råda över oföränderliga domäner.
      Men tack vare den omständigheten att frigörelsen av en materie- eller energiart kan existera – inte som ett upphörande – utan enbart som en förändring av materieartens förbindelse med materieoceanen, kan någon "dödens" domän omöjligt vara verklighet. "Döden" är inte ett tillintetgörande av liv, utan framträder i allra högsta grad som en vidarebefordran av detta alltets "eviga, suveräna något".


Kommentarer kan sändas till Martinus Institut.
Upplysningar om fel och brister samt tekniska problem kan sändas till webmaster.